+ En vecka
Var hos barnmorskan igår och fick en tid för bedömning på förlossningen nästa onsdag. Där ska de göra undersökningar på hur bebisen mår. Ser det bra ut får jag 2-3 dagar till på mig, sen blir jag igångsatt.
Jag trodde ärligt talat inte att det skulle vara så här hemskt att gå över tiden. Alla vänner-fans har väl sett hur Rachel blir galen av att gå över tiden. Och det finns ju folk som på riktigt gör massa konstiga saker för att sätta igång. (i v38 typ..)
Det som är hemskt är, förutom själva väntan på att nåt ska hända, att en igångsättning känns mer och mer som en verklighet. När man läser vänta-barn-böcker och tidningar så tänker man sig ju alltid att man själv ska få en sån där standradförlossning. När det står om igångsättning eller gå över tiden eller kejsarsnitt tänker man "jaja, det där ska inte jag göra så det behöver jag inte läsa.."
Men jag har bytt strategi nu. Jag ska sluta leta tecken och försöka avgöra HUR ont en förvärk gör. Eller ungefär hur många jag får om dagen. Eller om jag känner någonting. Jag ska försöka sluta tänka på nästa onsdag som en dålig dag.
Jag ska läsa min bok jag började på igår, få tankarna på annat håll.
Och istället för att tänka på HUR jag kommer få min bebis ska jag försöka tänka att innan nästa helg är slut så har jag helt säkert min bebis i famnen. Mitt i alla tankar på förlossningen glömmer man nästan bort varför jag ska göra det.
Kommer det igång av sig självt så är det bra. Blir det igångsättning så blir det. Funkar det inte så blir det kejsarsnitt. Och resultatet blir det samma. Bebisen. Och jag får inte se det som mitt fel om jag inte kan föda fram barnet som man ska.
Jag trodde ärligt talat inte att det skulle vara så här hemskt att gå över tiden. Alla vänner-fans har väl sett hur Rachel blir galen av att gå över tiden. Och det finns ju folk som på riktigt gör massa konstiga saker för att sätta igång. (i v38 typ..)
Det som är hemskt är, förutom själva väntan på att nåt ska hända, att en igångsättning känns mer och mer som en verklighet. När man läser vänta-barn-böcker och tidningar så tänker man sig ju alltid att man själv ska få en sån där standradförlossning. När det står om igångsättning eller gå över tiden eller kejsarsnitt tänker man "jaja, det där ska inte jag göra så det behöver jag inte läsa.."
Men jag har bytt strategi nu. Jag ska sluta leta tecken och försöka avgöra HUR ont en förvärk gör. Eller ungefär hur många jag får om dagen. Eller om jag känner någonting. Jag ska försöka sluta tänka på nästa onsdag som en dålig dag.
Jag ska läsa min bok jag började på igår, få tankarna på annat håll.
Och istället för att tänka på HUR jag kommer få min bebis ska jag försöka tänka att innan nästa helg är slut så har jag helt säkert min bebis i famnen. Mitt i alla tankar på förlossningen glömmer man nästan bort varför jag ska göra det.
Kommer det igång av sig självt så är det bra. Blir det igångsättning så blir det. Funkar det inte så blir det kejsarsnitt. Och resultatet blir det samma. Bebisen. Och jag får inte se det som mitt fel om jag inte kan föda fram barnet som man ska.
Nej, den har inte kommit.
Bebisen lyser med sin frånvaro.
Har lite käningar då pch då, men inte tillräckligt. Trycker neråt och drar i alla håll och kanter. Förvärkar, mest på natten. Sen bara någon då och då på dagen. Sen illamående som påminner om illamåendet i början. Inte lika mycket kräkande som tur är, men ändå.
Sitter och tänker GE MIG MER ONT. Undrar om jag kan hålla fast vid de orden sen?
Och fast jag "bara" gått över 5 dagar så tänker jag; det kommer inte att gå. Jag kommer bli ingångsatt. Och inte ens det kommer ge mig värkar. Det kommer sluta i ett kejsarsnitt och jag kommer inte ha en aning om hur en värk känns. Det är såklart inget misslyckande att bli snittad, snarare en väldig tur att möjligheten finns när inget annat går, men jag vill helst inte det ändå.
Jag vill att det här ska sätta igång av sig självt.
Pappa gissar på att det blir på fredag. Min farbror skulle fyllt 60 år på fredag. Istället dog han i cancer 50 år gammal. Det vore speciellt om det blev på hans 60-årsdag. Så fram till fredag kan jag tänka mig att vänta. Men sen är det nog.
Har en tid hos barnmorskan imorgon. Det känns ju.. kul.
Har lite käningar då pch då, men inte tillräckligt. Trycker neråt och drar i alla håll och kanter. Förvärkar, mest på natten. Sen bara någon då och då på dagen. Sen illamående som påminner om illamåendet i början. Inte lika mycket kräkande som tur är, men ändå.
Sitter och tänker GE MIG MER ONT. Undrar om jag kan hålla fast vid de orden sen?
Och fast jag "bara" gått över 5 dagar så tänker jag; det kommer inte att gå. Jag kommer bli ingångsatt. Och inte ens det kommer ge mig värkar. Det kommer sluta i ett kejsarsnitt och jag kommer inte ha en aning om hur en värk känns. Det är såklart inget misslyckande att bli snittad, snarare en väldig tur att möjligheten finns när inget annat går, men jag vill helst inte det ändå.
Jag vill att det här ska sätta igång av sig självt.
Pappa gissar på att det blir på fredag. Min farbror skulle fyllt 60 år på fredag. Istället dog han i cancer 50 år gammal. Det vore speciellt om det blev på hans 60-årsdag. Så fram till fredag kan jag tänka mig att vänta. Men sen är det nog.
Har en tid hos barnmorskan imorgon. Det känns ju.. kul.
Underbara älskade!
Igår när jag satt och var nere för vi inte hade några roliga planer för kvällen så ringde Samuel när han var på väge hem vid 13-tiden.
Han sa att han skulle laga hans mammas bil och att vi sen kunde åka med den till campingen de har husvagnen. Sen ta våran bil hem, som de har haft. Och så sa han:
"Fast då tänkte jag att vi kunde åka förbi kristinehamn först. Så du kan ta på dig lite fina kläder och göra dig iordning så mycket du känner för, så kan vi äta ute ikväll."
Och som jag levde upp. Det är nästan löjligt. Bara att få ta på sig fina kläder. Och att komma hemifrån. Vi åkte till The Pub, som vanligt. De hade bord och kunde snabbt fixa iordning lite fläskfilé åt oss. Skitgott. Och så mysigt att spontant göra något, bara vi två.
Efter maten åkte vi till campingen. Där satt vi och mös i husvagnen med tända ljus och fick fika och allt.
Sen åkte vi hem och jag hade fått så mycket energi av kvällen. Mätt och belåten och på strålande humör. Allt kändes så himla bra. Så där och då i bilen kände jag för första gången att; NU är jag redo. Det kommer att gå.
Och idag fortsatte Samuel att imponera. Gick upp tidigt och tog ut hästar och mockade. Sen ägnade han massa tid åt trädgården och rabatt-rensning. Jag vaknade senare än honom på ett strålande humör och bakade scones till frukosten.
Och inte nog med att han var flitig här hemma. Han hade dessutom lyckats få sin kompis lillebror att bränna en U2-skiva till mig. Bara för att jag nämnde igår att den vore idealisk på förlossningen. Så nu har jag den och kan packa ner den i väskan! :)
Jag är tacksam varje dag för att jag har just dig, min underbara älskade Samuel.
Han sa att han skulle laga hans mammas bil och att vi sen kunde åka med den till campingen de har husvagnen. Sen ta våran bil hem, som de har haft. Och så sa han:
"Fast då tänkte jag att vi kunde åka förbi kristinehamn först. Så du kan ta på dig lite fina kläder och göra dig iordning så mycket du känner för, så kan vi äta ute ikväll."
Och som jag levde upp. Det är nästan löjligt. Bara att få ta på sig fina kläder. Och att komma hemifrån. Vi åkte till The Pub, som vanligt. De hade bord och kunde snabbt fixa iordning lite fläskfilé åt oss. Skitgott. Och så mysigt att spontant göra något, bara vi två.
Efter maten åkte vi till campingen. Där satt vi och mös i husvagnen med tända ljus och fick fika och allt.
Sen åkte vi hem och jag hade fått så mycket energi av kvällen. Mätt och belåten och på strålande humör. Allt kändes så himla bra. Så där och då i bilen kände jag för första gången att; NU är jag redo. Det kommer att gå.
Och idag fortsatte Samuel att imponera. Gick upp tidigt och tog ut hästar och mockade. Sen ägnade han massa tid åt trädgården och rabatt-rensning. Jag vaknade senare än honom på ett strålande humör och bakade scones till frukosten.
Och inte nog med att han var flitig här hemma. Han hade dessutom lyckats få sin kompis lillebror att bränna en U2-skiva till mig. Bara för att jag nämnde igår att den vore idealisk på förlossningen. Så nu har jag den och kan packa ner den i väskan! :)
Jag är tacksam varje dag för att jag har just dig, min underbara älskade Samuel.
Valborg.
Vill hitta på något kul, men vad?
Hade inte planerat att vara hemma ikväll öht. Så därför har vi inget kul planerat.
Vill ha grillfest med massa god mat. Och kanske gäster. De kan få tillaga allt. Haha.
Eller åka och titta på nån eld. Har inte gjort det på många år.
Hade inte planerat att vara hemma ikväll öht. Så därför har vi inget kul planerat.
Vill ha grillfest med massa god mat. Och kanske gäster. De kan få tillaga allt. Haha.
Eller åka och titta på nån eld. Har inte gjort det på många år.
Dagen D: 29 April 2010
Vart är du lilla bebis?
Milo har varit dålig i magen och väldigt stressad och nedstämd på samma gång. Så fort han ätit har han blivit stressad och velat ut. Därför har jag ägnat dagen åt att försöka få honom må bättre. Lagat specialkost, googlat, kollat upp vad han fick för medicin sist osv. Och framförallt oroat mig, inte hunnit äta själv med alla konsekvenser det innebär.
Jag sa till mamma att jag inte tror att bebisen kan komma förrän Milo var bättre/bra igen. Hon sa att det ligger mycket i det och att hon inte skulle bli förvånad om det här förskjuter förlossningen. Hon hade många exempel på kvinnor som med tankekraft (medvetet eller omedvetet) skjutit upp förlossningen. Att värkar kan stanna av om mamman inte trivs med barnmorskan, för att sedan få fart när det är skitbyte. Slump eller inte, vad vet vi. Kroppen är smart och mycket märkligare än man tror.
Han fick några matskedar mat (överkokt ris med kokt kyckling) vid 13-tiden. Efter den måltiden har han varit lugn. Mats ska komma hit med en pasta från apoteket som ska återställa magbalansen. Han ska även ta med Milo på längre promenad än jag orkar med, så att magen rör sig lite. Tur att man har lillebror. Sen ska han få en liten portion till ikväll.
Jag ska försöka vila lite. Blev inte mycket sömn i natt.
Milo har varit dålig i magen och väldigt stressad och nedstämd på samma gång. Så fort han ätit har han blivit stressad och velat ut. Därför har jag ägnat dagen åt att försöka få honom må bättre. Lagat specialkost, googlat, kollat upp vad han fick för medicin sist osv. Och framförallt oroat mig, inte hunnit äta själv med alla konsekvenser det innebär.
Jag sa till mamma att jag inte tror att bebisen kan komma förrän Milo var bättre/bra igen. Hon sa att det ligger mycket i det och att hon inte skulle bli förvånad om det här förskjuter förlossningen. Hon hade många exempel på kvinnor som med tankekraft (medvetet eller omedvetet) skjutit upp förlossningen. Att värkar kan stanna av om mamman inte trivs med barnmorskan, för att sedan få fart när det är skitbyte. Slump eller inte, vad vet vi. Kroppen är smart och mycket märkligare än man tror.
Han fick några matskedar mat (överkokt ris med kokt kyckling) vid 13-tiden. Efter den måltiden har han varit lugn. Mats ska komma hit med en pasta från apoteket som ska återställa magbalansen. Han ska även ta med Milo på längre promenad än jag orkar med, så att magen rör sig lite. Tur att man har lillebror. Sen ska han få en liten portion till ikväll.
Jag ska försöka vila lite. Blev inte mycket sömn i natt.
Tankar från blivande kusin.
Karins äldsta son Filip 10 år hade lite tankar om bebisen.
Han och Oliver pratade om någon på skolan som knappt kunde prata, förmodligen pga av någon utvecklingsstörning. Det framgick inte vad som var fel.
Och Filip frågade mig lite oroligt:
"Kunde doktorn som tittade på bebisen i magen (ultraljudet) se om den är frisk?"
Och jag visste inte vad jag skulle svara. Hon sa ju att det såg bra ut. Men det vet man ju inte ändå. Jag kunde ju inte svara att den var frisk bara för att det var det svaret Filip ville ha.
Så jag sa att "Hon sa att bebisen är så frisk att den kan klara av att leva, men sen kan den ju ha andra sjukdomar." Jag menade på att hjärta, hjärna och ryggmärg såg bra ut och att storleken stämde med vecka osv. Och att de klassade bebisen som levnadsduglig, men den behöver ju inte vara "frisk" för det. Den kan ju ha downs syndrom eller få syrebrist vid förlossningen och få sjukdomar av det eller vad som helst.
Och jag fortsatte: "Sen ser man inte alla sjukdomar på en gång, utan bebisen kan ju bli sjuk när den är större. Men vi hoppas på att bebisen kommer ut och i alla fall är så frisk att den lever, för det är ju viktigast"
Och Filip tittade allvarligt på mig och nickade och tänkte nog mycket.
Undrar om jag gav honom för mycket att tänka på?
De här tankarna är ju för stora för mig, som ska föreställa vuxen. Och han är bara ett barn.
Det blir så svårt när en så liten, men klok, människa funderar på exakt samma saker som jag själv. Fast på ett annat sätt.
Han och Oliver pratade om någon på skolan som knappt kunde prata, förmodligen pga av någon utvecklingsstörning. Det framgick inte vad som var fel.
Och Filip frågade mig lite oroligt:
"Kunde doktorn som tittade på bebisen i magen (ultraljudet) se om den är frisk?"
Och jag visste inte vad jag skulle svara. Hon sa ju att det såg bra ut. Men det vet man ju inte ändå. Jag kunde ju inte svara att den var frisk bara för att det var det svaret Filip ville ha.
Så jag sa att "Hon sa att bebisen är så frisk att den kan klara av att leva, men sen kan den ju ha andra sjukdomar." Jag menade på att hjärta, hjärna och ryggmärg såg bra ut och att storleken stämde med vecka osv. Och att de klassade bebisen som levnadsduglig, men den behöver ju inte vara "frisk" för det. Den kan ju ha downs syndrom eller få syrebrist vid förlossningen och få sjukdomar av det eller vad som helst.
Och jag fortsatte: "Sen ser man inte alla sjukdomar på en gång, utan bebisen kan ju bli sjuk när den är större. Men vi hoppas på att bebisen kommer ut och i alla fall är så frisk att den lever, för det är ju viktigast"
Och Filip tittade allvarligt på mig och nickade och tänkte nog mycket.
Undrar om jag gav honom för mycket att tänka på?
De här tankarna är ju för stora för mig, som ska föreställa vuxen. Och han är bara ett barn.
Det blir så svårt när en så liten, men klok, människa funderar på exakt samma saker som jag själv. Fast på ett annat sätt.
Sista barnmorskebesöket?
Idag var jag kanske på det sista barnmorskebesöket med bebisen i mage. Hoppas. Har en tid på onsdag, men den vill jag inte ha.
Allt såg bra ut. Jag sa att jag trodde att bebisen fixerade sig i lördags och det sa hon att det kunde stämma, för nu var det ingen tvekan om att den var fixerad. Så den ligger startklar den lilla luringen.. ;)
Sen kom Karin med barnen vid 12 och åkte hem nyss. Vi åt mat som hon hade med och lagade. Lyxigt. Sen var vi ute och fika och barnen lekte.
Tror jag ska gå och vila mig en stund, det kan ju bli en lång natt. Man vet aldrig.
Allt såg bra ut. Jag sa att jag trodde att bebisen fixerade sig i lördags och det sa hon att det kunde stämma, för nu var det ingen tvekan om att den var fixerad. Så den ligger startklar den lilla luringen.. ;)
Sen kom Karin med barnen vid 12 och åkte hem nyss. Vi åt mat som hon hade med och lagade. Lyxigt. Sen var vi ute och fika och barnen lekte.
Tror jag ska gå och vila mig en stund, det kan ju bli en lång natt. Man vet aldrig.
Planer för dagen.
I lördags tryckte sig bebisen ner ordentligt i bäckenet och jag hade ont när jag försökte stå eller gå. Så nu kanske den är helt fixerad då? Får se vad barnmorskan säger imorgon. TYcker även att jag ser att magen sjunkit.
Tänker mkt på förlossningen nu. Och hur det kommer bli med en liten här hemma.
Idag vaknade jag rätt sent, för Milo höll oss vakna i natt. Kräktes och lös i magen och så. Han tränar väl oss för föräldraskapet kanske. Kunde inte somna om på kanske två timmar. Klarvaken.
Dagens planer:
- Fixa med föräldrapenningen. Så kan jag begära att den börjar imorgon och slipper fundera mer på det sen.
- Rita Gerda och Mackans altan.
- Betala räkningar
Sen har Samuel lovat att ta tag i detta med barnförsäkring så vi kan bestämma vilken vi ska ha idag och sen ringa och teckna den så fort som möjligt när bebisen är ute. Jag hatar försäkringar så jag överlämnar det med varm hand till honom.
Tänkte även ringa min chef idag och kolla läget. Sen fixa lite med lön och tidkort för april och så.
Känner att jag vill ordna alla papperjobb så det är klart så jag slipper tänka på det de sista dagarna. Deklarerade tex rekordtidigt i år, brukar alltid bli sista dagarna annars.. :) 17 000 får jag tillbaka och det får man väl tacka för.. :)
En vecka kvar?
Kan det stämma? De senaste 4-5 veckorna har rusat iväg.
Det känns väldigt förvirrande. Spännande, roligt, läskigt, fantastiskt, skrämmande och framförallt väldigt overkligt. Det känns lika overkligt nu som det gjorde i vecka 5. Fast i vecka 5 kunde jag trösta mig med att det var oceaner av tid att hinna förstå och att vid vecka 36 skulle det vara solklart vad som komma skulle. Men det är ju inte det. Jag trodde man skulle fatta vid det här laget, men det gör man inte. I alla fall inte jag.
Jag trodde heller inte att jag skulle kunna leva så normalt som jag ändå gör. Jag tänkte mig att med en vecka kvar ligger man bara i soffan som en flodhäst och pekar på vad andra ska göra åt en. Nu gör jag det mesta som jag kunde innan. Men jag ber om hjälp med att bära saker och allting tar lite längre tid. Jag är även tröttare än vanligt och orkar därmed inte lika mycket saker på samma dag.
Jag drömmer mer än någonsin nu. Kanske har med hormoner att göra? Inatt har jag tex haft en stor fest i stugan med massa bekanta gäster. Jag har även hittat Milo död i trädgården och hållit honom i famnen och skrikit rakt ut i ren och skär sorg. Annars sover jag ganska bra. Jag vakar ett par gånger av att jag ligger dåligt. Och en kisspaus per natt brukar det bli.
Magen är inte så stor som jag trodde den skulle bli. Det är ju bara magen som växt. Ser man mig bakifrån så ser man nog ingen skillnad. Ingen vätska i kroppen, så ringen sitter fortfarande bra på fingret. Alla skor passar. Jag har ingen värk i benen på kvällarna. Jag känner av lite foglossning och ilningar ner i benen ibland. Och sen stötar ner mot underlivet av att bebisen trycker sig ner. Men det är inget att klaga på. Lite svårt att ta mig upp ibland om jag suttit på ett dåligt sätt lie för länge. Och just det, jag kan inte ligga på rygg heller för det gör så ont efteråt.
Har lite problem med illamående på kvällen. Det är som att kvällsmaten ligger kvar i magen alldeles för länge och när jag ligger ner känns det som att maten ska rinna upp genom halsen på mig när som helst. Då är det bara att sätta sig upp en stund.
Vad gäller hormonsvängningar tycker jag att det har varit lugnare än jag trodde. Har hänt en gång att jag grät utan att veta varför. Det hade varit mer spännande med lite humörändringar. Samma sak med cravings. Jag har inte haft något som jag varit sugen på. Har visserligen inte haft nån direkt matlust alls. Enda var en period för ca 5(?) veckor sen där jag drack ganska mkt mjölk, men då läste jag att det var under de veckorna bebisens skelett hårdnade och behövde kalcium. Så det hade ju en förklaring. Det här kanske bevisar min teori om att graviditetscravings bara är påhitt?
Annars är allting klart inför ankomsten. Badrummet är klart så när som på att badkar saknas, men det måste man ju inte ha. Man kan ju duscha. Skötbord, vagn, spjälsäng, bebiskläder, babyskydd och bb-väska är fixat. Kameran är laddad och har ett tomt minneskort. Videokameran är laddad och med nyinköpt extra minne. Har till och med köpt en tidning att ha på BB, en Vi föräldrar med tema "Första året".
Nu är det liksom bara en liten detalj som fattas...
Det känns väldigt förvirrande. Spännande, roligt, läskigt, fantastiskt, skrämmande och framförallt väldigt overkligt. Det känns lika overkligt nu som det gjorde i vecka 5. Fast i vecka 5 kunde jag trösta mig med att det var oceaner av tid att hinna förstå och att vid vecka 36 skulle det vara solklart vad som komma skulle. Men det är ju inte det. Jag trodde man skulle fatta vid det här laget, men det gör man inte. I alla fall inte jag.
Jag trodde heller inte att jag skulle kunna leva så normalt som jag ändå gör. Jag tänkte mig att med en vecka kvar ligger man bara i soffan som en flodhäst och pekar på vad andra ska göra åt en. Nu gör jag det mesta som jag kunde innan. Men jag ber om hjälp med att bära saker och allting tar lite längre tid. Jag är även tröttare än vanligt och orkar därmed inte lika mycket saker på samma dag.
Jag drömmer mer än någonsin nu. Kanske har med hormoner att göra? Inatt har jag tex haft en stor fest i stugan med massa bekanta gäster. Jag har även hittat Milo död i trädgården och hållit honom i famnen och skrikit rakt ut i ren och skär sorg. Annars sover jag ganska bra. Jag vakar ett par gånger av att jag ligger dåligt. Och en kisspaus per natt brukar det bli.
Magen är inte så stor som jag trodde den skulle bli. Det är ju bara magen som växt. Ser man mig bakifrån så ser man nog ingen skillnad. Ingen vätska i kroppen, så ringen sitter fortfarande bra på fingret. Alla skor passar. Jag har ingen värk i benen på kvällarna. Jag känner av lite foglossning och ilningar ner i benen ibland. Och sen stötar ner mot underlivet av att bebisen trycker sig ner. Men det är inget att klaga på. Lite svårt att ta mig upp ibland om jag suttit på ett dåligt sätt lie för länge. Och just det, jag kan inte ligga på rygg heller för det gör så ont efteråt.
Har lite problem med illamående på kvällen. Det är som att kvällsmaten ligger kvar i magen alldeles för länge och när jag ligger ner känns det som att maten ska rinna upp genom halsen på mig när som helst. Då är det bara att sätta sig upp en stund.
Vad gäller hormonsvängningar tycker jag att det har varit lugnare än jag trodde. Har hänt en gång att jag grät utan att veta varför. Det hade varit mer spännande med lite humörändringar. Samma sak med cravings. Jag har inte haft något som jag varit sugen på. Har visserligen inte haft nån direkt matlust alls. Enda var en period för ca 5(?) veckor sen där jag drack ganska mkt mjölk, men då läste jag att det var under de veckorna bebisens skelett hårdnade och behövde kalcium. Så det hade ju en förklaring. Det här kanske bevisar min teori om att graviditetscravings bara är påhitt?
Annars är allting klart inför ankomsten. Badrummet är klart så när som på att badkar saknas, men det måste man ju inte ha. Man kan ju duscha. Skötbord, vagn, spjälsäng, bebiskläder, babyskydd och bb-väska är fixat. Kameran är laddad och har ett tomt minneskort. Videokameran är laddad och med nyinköpt extra minne. Har till och med köpt en tidning att ha på BB, en Vi föräldrar med tema "Första året".
Nu är det liksom bara en liten detalj som fattas...
Bloggfri månad?
Vilket uppehåll!
Orsak var till en början att jag inte hade nåt att skriva om.
Jag hade så mkt att hinna med på jobbet. Sen kom jag hem och började mitt nya vila-liv. Och då kände jag att jag inte hade så mkt kul att skriva om.
Sen gick datorn sönder. Vi vet inte vad som hände, men de har lovat att vi ska få tillbaka den nu på fredag. Det tror jag när jag ser det.
Och även om jag kan låna dator så blir det inte att man sätter sig med bloggande då. Nu har vi fått låna en laptop av mamma och pappa. Jag har krånglat med den i över 1,5 timme, men nu går det. Man inser inte hur mycket man använder datorn förrän den är borta. Nu ska jag uppdatera mig lite med facebook och bloglovin. 59 nya inlägg på bloglovin, var rädd att det skulle vara ännu fler.. Men jag kommer inte att läsa allt..
Annars rullar det på. Skulle lägga upp en bild på min lilla mage, men det gick inte.
Bara nio dagar kvar nu.. :) Jag får återkomma med bilder om det går. Vågar inte utmana ödet att datorn hänger sig igen..
Orsak var till en början att jag inte hade nåt att skriva om.
Jag hade så mkt att hinna med på jobbet. Sen kom jag hem och började mitt nya vila-liv. Och då kände jag att jag inte hade så mkt kul att skriva om.
Sen gick datorn sönder. Vi vet inte vad som hände, men de har lovat att vi ska få tillbaka den nu på fredag. Det tror jag när jag ser det.
Och även om jag kan låna dator så blir det inte att man sätter sig med bloggande då. Nu har vi fått låna en laptop av mamma och pappa. Jag har krånglat med den i över 1,5 timme, men nu går det. Man inser inte hur mycket man använder datorn förrän den är borta. Nu ska jag uppdatera mig lite med facebook och bloglovin. 59 nya inlägg på bloglovin, var rädd att det skulle vara ännu fler.. Men jag kommer inte att läsa allt..
Annars rullar det på. Skulle lägga upp en bild på min lilla mage, men det gick inte.
Bara nio dagar kvar nu.. :) Jag får återkomma med bilder om det går. Vågar inte utmana ödet att datorn hänger sig igen..
Rolig händelse igår.
Igår låg vi och tittade på bebisen (magen). Nej, vi har tydligen inte bättre saker för oss.
Den levde runt och drog knäet tvärs över magen och buffade och höll på.
Samuel gjorde då ett pruttljud med munnen på magen. Och bebisen hoppade till så jag trodde den skulle hopppa genom magen. Oj, vad rädd den blev. Haha. Stackarn.. Sen låg den helt stilla en stund och Samuel undrade om jag kände den, eller om den tuppat av. Han fick nog lite dåligt samvete. Men kul var det. Sen gjorde han det igen när vi skulle sova, men då blev inte reaktionen lika kraftig.
Hörseln verkar funka i alla fall. ;)
Vaknade i natt av en förvärk som gjorde skitont. Jag har vaknat av förvärkar innan, men inte som den här. Den fick mig att lägga mig på rygg i sömnen, men jag kan inte ligga på rygg för länge för då låser sig bäckenet och det blir som kramp ner i benen. Så jag låg där som en skalbagge på rygg och visste inte vad jag skulle ta mig till. benen var dessutom utanför sängen. Jag väntade tills magen var avslappnad igen, sen lyckades jag ta mig upp. Gick på toa och sen hämtade jag lite yoghurt. När jag halvlåg och åt den fick jag en till förvärk, men inte riktigt lika ond.
Det kom inga fler sen, men jag hann tänka lite under tiden. Tänk om det håller på att sättas igång. NU?! Det är ju bara 5 veckor kvar, men man tänker inte så mycket på att det kan ske redan nu. Men det kan det ju såklart. Jag kanske borde börja packa en BB-väska. Hellre några veckor för tidigt än att stå och rafsa ihop saker när det är dags.
Jag har också tänkt på det där med "höggravid". När blir man det? Jag har alltid tänkt mig vid v 36. Det är nästa vecka. Scary.
Den levde runt och drog knäet tvärs över magen och buffade och höll på.
Samuel gjorde då ett pruttljud med munnen på magen. Och bebisen hoppade till så jag trodde den skulle hopppa genom magen. Oj, vad rädd den blev. Haha. Stackarn.. Sen låg den helt stilla en stund och Samuel undrade om jag kände den, eller om den tuppat av. Han fick nog lite dåligt samvete. Men kul var det. Sen gjorde han det igen när vi skulle sova, men då blev inte reaktionen lika kraftig.
Hörseln verkar funka i alla fall. ;)
Vaknade i natt av en förvärk som gjorde skitont. Jag har vaknat av förvärkar innan, men inte som den här. Den fick mig att lägga mig på rygg i sömnen, men jag kan inte ligga på rygg för länge för då låser sig bäckenet och det blir som kramp ner i benen. Så jag låg där som en skalbagge på rygg och visste inte vad jag skulle ta mig till. benen var dessutom utanför sängen. Jag väntade tills magen var avslappnad igen, sen lyckades jag ta mig upp. Gick på toa och sen hämtade jag lite yoghurt. När jag halvlåg och åt den fick jag en till förvärk, men inte riktigt lika ond.
Det kom inga fler sen, men jag hann tänka lite under tiden. Tänk om det håller på att sättas igång. NU?! Det är ju bara 5 veckor kvar, men man tänker inte så mycket på att det kan ske redan nu. Men det kan det ju såklart. Jag kanske borde börja packa en BB-väska. Hellre några veckor för tidigt än att stå och rafsa ihop saker när det är dags.
Jag har också tänkt på det där med "höggravid". När blir man det? Jag har alltid tänkt mig vid v 36. Det är nästa vecka. Scary.
Badrumsrenovering.
Vi visste ju att mattläggaren ville komma snart, men inte att han ville komma på måndag.
Det fick vi reda på i tisdags. Vi ville inte tacka nej heller, utan blev för lockade av att få ett fräscht badrum. :)
Så Samuel har börjat riva ur allt. Patric ska komma och plugga alla rör på fredag eller lördag. Sen ska det upp nya gipsskivor som ska spacklas och allt vad det är. Sen upp med nytt tak; panel som ska vitmålas. Och allt detta ska ske innan måndag morgon. Det kommer att bli lite hektiskt.
Men nästa vecka har vi ett nytt badrum. I god tid innan påsk och verkligen i god tid innan bebisen kommer, som var målet.
Samuel blev så klart ivrig att riva ur badrummet, så han tog ingen före-bild. Men vi får väl försöka ta en bild hur det ser ut nu. Så man kan göra en jämförelse sen.
Det fick vi reda på i tisdags. Vi ville inte tacka nej heller, utan blev för lockade av att få ett fräscht badrum. :)
Så Samuel har börjat riva ur allt. Patric ska komma och plugga alla rör på fredag eller lördag. Sen ska det upp nya gipsskivor som ska spacklas och allt vad det är. Sen upp med nytt tak; panel som ska vitmålas. Och allt detta ska ske innan måndag morgon. Det kommer att bli lite hektiskt.
Men nästa vecka har vi ett nytt badrum. I god tid innan påsk och verkligen i god tid innan bebisen kommer, som var målet.
Samuel blev så klart ivrig att riva ur badrummet, så han tog ingen före-bild. Men vi får väl försöka ta en bild hur det ser ut nu. Så man kan göra en jämförelse sen.
Allt var helt normalt.
Enligt ultraljudet igår väger bebisen 13 gram mindre än den "borde" med tanke på det beräknade födelsedatumet. Det är ju ingenting. 2259 gram räknade de ut att den väger. Den lilla krabaten. Vi såg tack och lov inget kön.
Och mängden fostervatten var också helt normal.
Så det som händer är att bebisen växer och blir tyngre och jag blir av nån anledning lättare. Så det blir plus-minus noll kg. Och så länge inte sf-måttet börjar dala, så är det ingen fara alls.
Och imorse när hon mätte så sträckte bebisen på sig, som om den ville att de skulle bli ett bra mått. :) Det besöket gick för övrigt också bra och allt var normalt. Idag behövde jag inte väga mig heller. Däremot stick i fingret. Nästa tid blir om två veckor. På min sista jobbvecka.
Köpte täcke och kudde till bebisen igår. Och påslakan, som var för stort. Vårt täcke var felmärkt. Men vi borde å andra sidan sett skillnad på 70 och 135 cm... Men men. Vi hade ett annat påslakan hemma som vi ska ta. Jag tvättade allt igår och så ska vi bädda idag. Det är så mysigt att greja, även om det är 6 veckor kvar och det kanske inte är så bråttom.. Fast man vet aldrig.
Och mängden fostervatten var också helt normal.
Så det som händer är att bebisen växer och blir tyngre och jag blir av nån anledning lättare. Så det blir plus-minus noll kg. Och så länge inte sf-måttet börjar dala, så är det ingen fara alls.
Och imorse när hon mätte så sträckte bebisen på sig, som om den ville att de skulle bli ett bra mått. :) Det besöket gick för övrigt också bra och allt var normalt. Idag behövde jag inte väga mig heller. Däremot stick i fingret. Nästa tid blir om två veckor. På min sista jobbvecka.
Köpte täcke och kudde till bebisen igår. Och påslakan, som var för stort. Vårt täcke var felmärkt. Men vi borde å andra sidan sett skillnad på 70 och 135 cm... Men men. Vi hade ett annat påslakan hemma som vi ska ta. Jag tvättade allt igår och så ska vi bädda idag. Det är så mysigt att greja, även om det är 6 veckor kvar och det kanske inte är så bråttom.. Fast man vet aldrig.
Näst, näst sista veckan
Två hela veckor kvar. Och en halv.
Det närmar sig!
Helgen var jättefin och även tråkig.
På lördagen så hade vi en lugn morgon. Jag stod i nästan en timme med Blüthner i hage och ryktade bort päls och kliade och gosade. Milo sprang runt på skaren i hagen och åt harskit. Soligt och skönt.
Sen gick Milo och jag en liten promenad. Jag vågar inte gå så långt, för då får jag ont i fogarna. Och sakta går jag också. Men myrsteg. Men vad gör man inte.
Sen satt vi på verandan och år korv med bröd och fick ännu mer sol. Snart kanske jag slutar att se genomskinlig ut. Milo njuter verkligen av att ligga i solen. Och katterna verkade också så nöjda. Och hästarna också. Och vi också. Alla gillar helt enkelt solen.
Sen på kvällen var vi på Kinamuren i Örebro. Det var jättegott och trevligt, men slutade i blodbad. Samuels näsa har börjar ktångla igen. Så den började blöda lite på dagen och sen var det blodbad på restaurangen på kvällen. fick hämta is i baren till slut och då gav det efter. Trodde vi skulle få åka till USÖ. Värsta jag sett. Han ska boka tid för bränning igen. Han gjorde det för 2-3 år sen.
Och igår var jag på 7-årskalas hos Oliver. Det var så trevligt så. Lite tomt utan mamma, pappa, Kerstin och Johan bara. Mamma óch pappa är i Lofsdalen den här veckan.
Idag ska vi på ultraljud 14.30. Får vi se om den lilla bebisen växer som den ska. Hoppas vi inte ser något kön bara. Och hoppas det är nån vettig som gör det. Jag blir alltid så nervös när de säger att det är en läkare som ska göra undersökningen. Känns mycket lättare att gå till en barnmorska. Hon vi hade sist var ju guld. Visade och skrattade med oss. Känns som att läkare är en stel person som tittar det han/hon ska och sen ska vi gå.
Det närmar sig!
Helgen var jättefin och även tråkig.
På lördagen så hade vi en lugn morgon. Jag stod i nästan en timme med Blüthner i hage och ryktade bort päls och kliade och gosade. Milo sprang runt på skaren i hagen och åt harskit. Soligt och skönt.
Sen gick Milo och jag en liten promenad. Jag vågar inte gå så långt, för då får jag ont i fogarna. Och sakta går jag också. Men myrsteg. Men vad gör man inte.
Sen satt vi på verandan och år korv med bröd och fick ännu mer sol. Snart kanske jag slutar att se genomskinlig ut. Milo njuter verkligen av att ligga i solen. Och katterna verkade också så nöjda. Och hästarna också. Och vi också. Alla gillar helt enkelt solen.
Sen på kvällen var vi på Kinamuren i Örebro. Det var jättegott och trevligt, men slutade i blodbad. Samuels näsa har börjar ktångla igen. Så den började blöda lite på dagen och sen var det blodbad på restaurangen på kvällen. fick hämta is i baren till slut och då gav det efter. Trodde vi skulle få åka till USÖ. Värsta jag sett. Han ska boka tid för bränning igen. Han gjorde det för 2-3 år sen.
Och igår var jag på 7-årskalas hos Oliver. Det var så trevligt så. Lite tomt utan mamma, pappa, Kerstin och Johan bara. Mamma óch pappa är i Lofsdalen den här veckan.
Idag ska vi på ultraljud 14.30. Får vi se om den lilla bebisen växer som den ska. Hoppas vi inte ser något kön bara. Och hoppas det är nån vettig som gör det. Jag blir alltid så nervös när de säger att det är en läkare som ska göra undersökningen. Känns mycket lättare att gå till en barnmorska. Hon vi hade sist var ju guld. Visade och skrattade med oss. Känns som att läkare är en stel person som tittar det han/hon ska och sen ska vi gå.
Speciella tillfällen.
Det finns såna ögonblick man aldrig glömmer. Man kommer kanske inte ihåg datum, men själva händelsen sitter kvar. Man minns exakta sinnesstämningen och vissa citat.
Dec 99(?):
Hemma på stinavägen. Vi tre småsyskon blir inropade i köket. Karin sitter på köksbordet. Mamma står vid köksbänken. Mamma säger: Karin har något att berätta för er. Kerstin säger: "vadå, är du med barn?" Karin ler och säger ja. Kramar och lycka.
Filip föddes 6 juni 2000.
1 Aug 02:
Vi är i stugan och firar mammas 50-årsdag. Karin äter inte lax, men hon älskar ju det. Hon äter inte heller dessertost. Vi frågar henne och får reda på att det finns en liten på gång. Kramar och lycka.
Oliver föddes 14 mars 2003.
Nov 05(?):
Vi är i stugan. Anna och Patrik är där. Anna sitter i fotöljen närmast lilla kylskåpet. Jag sitter i fotöljen närmast kaminen. Mamma säger: Anna och patrik har något de vill berätta för er nu. Och så samma sak igen, vi frågar "Är du med barn?" Och hon svarar ja. Kramar och lycka.
Siri föddes 1 juni 2006.
Sept 06(?):
Jag och Karin är på mitt rum på stinavägen. Jag skulle visa något. Karin står och flinar och ser lurig ut. Jag frågar "vad är det med dig?". Hon säger nej inget och skrattar. "Jo, men kom igen, varför skrattar du då?" Sen minns jag inte om hon berättade eller om jag drog det ur henne. Kramar och lycka.
Vilmer föddes 19 april 2007.
Mars/April 09:
Jag hade mina misstankar om att Anna var gravid igen. Jag satt på jobbet och pratade med Anna i telefon. Vi pratade om pengar och jobb. Och hon sa "Ja, och vet du Stina. Nu har jag ställt till det ännu mer.." Sen sa hon och jag samtidigt "för du är med barn/för jag ska ha barn". Lycka och senare kramar.
Moa föddes 25 november 2009.
April 09:
Vi var hemma hos moster och Per, för han hade fyllt år. Vi åt smörgåstårta och fikade. Sen stod jag och Karin och tittade på bilder på mamma+hennes syskon när de var små. Och på mosters barn. Jag kommenterade att det var kul att både mormor och moster har 4 barn, två av varje kön. Karin sa: "Och snart har vi med fyra". Jag blev väldigt förvirrad först. Kramar och lycka.
Tuva föddes 8 december 2009.
Dec 99(?):
Hemma på stinavägen. Vi tre småsyskon blir inropade i köket. Karin sitter på köksbordet. Mamma står vid köksbänken. Mamma säger: Karin har något att berätta för er. Kerstin säger: "vadå, är du med barn?" Karin ler och säger ja. Kramar och lycka.
Filip föddes 6 juni 2000.
1 Aug 02:
Vi är i stugan och firar mammas 50-årsdag. Karin äter inte lax, men hon älskar ju det. Hon äter inte heller dessertost. Vi frågar henne och får reda på att det finns en liten på gång. Kramar och lycka.
Oliver föddes 14 mars 2003.
Nov 05(?):
Vi är i stugan. Anna och Patrik är där. Anna sitter i fotöljen närmast lilla kylskåpet. Jag sitter i fotöljen närmast kaminen. Mamma säger: Anna och patrik har något de vill berätta för er nu. Och så samma sak igen, vi frågar "Är du med barn?" Och hon svarar ja. Kramar och lycka.
Siri föddes 1 juni 2006.
Sept 06(?):
Jag och Karin är på mitt rum på stinavägen. Jag skulle visa något. Karin står och flinar och ser lurig ut. Jag frågar "vad är det med dig?". Hon säger nej inget och skrattar. "Jo, men kom igen, varför skrattar du då?" Sen minns jag inte om hon berättade eller om jag drog det ur henne. Kramar och lycka.
Vilmer föddes 19 april 2007.
Mars/April 09:
Jag hade mina misstankar om att Anna var gravid igen. Jag satt på jobbet och pratade med Anna i telefon. Vi pratade om pengar och jobb. Och hon sa "Ja, och vet du Stina. Nu har jag ställt till det ännu mer.." Sen sa hon och jag samtidigt "för du är med barn/för jag ska ha barn". Lycka och senare kramar.
Moa föddes 25 november 2009.
April 09:
Vi var hemma hos moster och Per, för han hade fyllt år. Vi åt smörgåstårta och fikade. Sen stod jag och Karin och tittade på bilder på mamma+hennes syskon när de var små. Och på mosters barn. Jag kommenterade att det var kul att både mormor och moster har 4 barn, två av varje kön. Karin sa: "Och snart har vi med fyra". Jag blev väldigt förvirrad först. Kramar och lycka.
Tuva föddes 8 december 2009.
Jobba skift...
Det är inte alla som jobbar i skift på ett jobb som mitt.
Men nu gör jag det med en till. Men jag har det bästa skiftet. 06,30-15,00. Min kollega kör 15-24(?). Skulle jag aldrig velat. Usch. En kortare tid kanske. Nu vet vi inte hur länge vi ska köra så här.
Jag är van vid att börja 8-8,30 nångång, så det blir lite skillnad.
Åkte hemifrån 05,35 imorse. DET kändes tidigt. Men det gick bra och det var skönt att vara här i tid. Och framförallt ska det bli skönt att sluta i tid.
Så jag är rätt nöjd med detta ändå. Nu har jag fått en spark i arslet att gå upp på morgonen och då kan jag njuta av tidigare kvällar.. :)
Men nu gör jag det med en till. Men jag har det bästa skiftet. 06,30-15,00. Min kollega kör 15-24(?). Skulle jag aldrig velat. Usch. En kortare tid kanske. Nu vet vi inte hur länge vi ska köra så här.
Jag är van vid att börja 8-8,30 nångång, så det blir lite skillnad.
Åkte hemifrån 05,35 imorse. DET kändes tidigt. Men det gick bra och det var skönt att vara här i tid. Och framförallt ska det bli skönt att sluta i tid.
Så jag är rätt nöjd med detta ändå. Nu har jag fått en spark i arslet att gå upp på morgonen och då kan jag njuta av tidigare kvällar.. :)
Mitt lilla videung
Sov du lilla videung
än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide,
än så är det vinter
Ja du lilla vide, du får vänta med att komma fram tills våren är här på riktigt. Det kanske till och med är försommar när du kommer. Men än så länge ska du bara ligga och växa till dig och vänta tills du är redo att möta världen.
än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide,
än så är det vinter
Ja du lilla vide, du får vänta med att komma fram tills våren är här på riktigt. Det kanske till och med är försommar när du kommer. Men än så länge ska du bara ligga och växa till dig och vänta tills du är redo att möta världen.
Påsk-pepp!
Nu är det inte lång tid kvar tills den härliga påsken!
Om tre veckor har jag en arbetsdag kvar. Eller för all del, om man räknar med i dag så har jag 17 arbetsdagar kvar på detta året.
Nu håller vi tummarna att snön hinner smälta bort så pass mycket att vi kan vara i stugan på påsken. Jag kan inte tänka mig en påsk utan den klassiska äggjakten i stugan. Förra året när vi hade hittat våra ägg så satt vi på gräsmattan på dynor. Anna låg och vilade för hon var nygravid. Sen gick hon och Karin iväg på en promenad med barnen och i efterhand fick jag reda på att det var då Karin berättade för Anna att hon också var gravid. I år är det jag som är gravid, cirkeln är sluten.
Påsken är på många sätt en bättre högtid än julen. Nu sitter jag och klurar på när jag ska sätta upp mitt påskpynt. Man vill ju ha det en lagom stund innan påsken infaller. Jag är även väldigt pepp inför att plantera i krukor och rensa rabatter. Men det får nog vänta liiiite till.
Planering av påsk kan verkligen få mig på bra humör.
Peppar inför Saltön
Ikväll börjar äntligen säsong tre av Saltön.
Nu får måndagar en mening!
Skulle googla fram en bild, och googlade på "Lilla hunden" som är en restaurang i serien. Men det skulle jag inte gjort. Gör detsamma och kolla på första resultatet på bildsök. Fy faan.
Ge mig ett automatvapen och en flygbiljett tack.
Usch vad dåligt humör jag blev på nu.
Nu får måndagar en mening!
Skulle googla fram en bild, och googlade på "Lilla hunden" som är en restaurang i serien. Men det skulle jag inte gjort. Gör detsamma och kolla på första resultatet på bildsök. Fy faan.
Ge mig ett automatvapen och en flygbiljett tack.
Usch vad dåligt humör jag blev på nu.
Ytterligare vikt/kroppstankar.
Barnmorskan sa att jag såg trött ut (tack för den btw) och frågade om jag känner mig trött.
Då svarade jag att jag gör det. Och att det är som om det kvittar att jag sover ordentligt på natten.
"Du får vila på dagen också"
Just det. Precis. Jag skrattade och frågade hur det skulle gå ihop på jobbet. Då skrattade hon med och insåg att det ju faktiskt inte fungerar i praktiken. Men på helgen kan du ju vila på dagen. Ja, det gör jag ju redan.
Sen gled samtalet in på att det faktum att jag inte är så stor har vissa nackdelar man inte tänker på. Nämligen att jag själv får svårt att se mig som långt gången. Och att andra inte ser mig som långt gången. Folk som ser mig kanske tror att jag har tre månader kvar, istället för två. Och när det är en månad kvar och jag vill hem från jobbet, så kommer många tänka "men herregud, hon är ju inte så stor så hon borde kunna vara kvar en månad till.." Utan att fatta att BF är om en månad.
För jag bär ju ett barn+fostervatten+stor livmoder ändå. Och jag har massa hormoner ändå. Och hela min kropp är förändrad. Bara att det inte syns lika mycket på utsidan. Skulle jag samlat på mig massa vatten och varit stor som en ko hade folk sett mig som "jättegravid" och därmed ta mer hänsyn. Även såna man inte känner. Jag har (tidigare) hjälpt flera gravida jag inte känner med att plocka upp nåt de tappar eller bära nåt tungt. Men de har ju varit stora. Att jag har svårt att böja mig för att jag nästan kräks då är liksom inte nåt som syns. Eller att jag inte kan lyfta tungt för jag får ont. Foglossning kan man ju dessutom få med betydligt mindre mage.
Det jag vill svamla mig fram till är att många tycker: Liten mage=lång tid kvar, kan gott leva som vanligt, behöver ingen extra hjälp. Och de tycker väl så för att det är det som är det normala. Och det blir en nackdel att vara liten länge. För då blir man placerad i ett helt annat fack än man borde.
Bara att försöka strunta i vad andra säger/tänker. Jag tycker min mage är lagom och det viktigaste är ju att bebisen mår bra. Jag skiter i om de på jobbet tycker att jag ska jobba längre. Då kan de prova att vara gravida och se om det är så enkelt. Jag ska hem till påsk. Punkt.