Nydränerad hund
Snöstorm..
Sen vaknade jag vid fyra och somnade inte om. Vid halv sex gick jag upp och tittade ut. Såg att det bara var en miuns, plus en massa blåst. Tänkte att nu kommer det nog snö. Och mycket riktigt så kom den snö sen. Vid sju somnade jag om igen. Och vaknade 10.
Det känns jättekul att ligga vaken tre timmar och tänka på allt och ingenting. När tankarna väl börjar mala i huvudet får jag inte stopp på det. Och det spelar ingen roll att jag egentligen är trött så att jag känner hur huvudet börjar värka. Jag somnar inte mer för det.
Veterinär-besök igen
De ska göra en biopsi för att ta reda på vad som finns i och bakom bullarna. Det kanske blir att de kan tömma ur. Vet inte. De kanske bara tar provet och sen avvaktar. Det känns bra att de gör ordentliga undersökningar innan de/vi beslutar om operation. Så att det inte görs i onödan.
Han ska bli sövd imorgon, så då är det fasta som gäller. 13.30 ska vi vara där. Jag får Emelia med mig som nanny. Vill kunna fokusera helt på vad de säger och gör. Och att Milo ska känna att han har hela min uppmärksamhet. Jag gillar inte när Milo blir sövd. Det gör ont i mig om han kämpar emot, för det för mina tankar till den gången han kanske sitter i min famn för sista gången. Usch. Nu ska jag tänka positivt.
Det känns skönt att han ska kollas en gång till. Och att de ska ta prover så vi vet vad det är i bullarna. Sen får vi ta oss därifrån sen.
Lilla bullen...
Jag är glad att han inte har ont, men är orolig såklart i och med att han inte blir bättre..
Tänk när Jonathan blir större..
På tal om djur så är Milo dålig igen. Han hade en spottkörtelinflammation som gjorde att även körtlar på halsen svullnade upp. Första gången kunde han inte gapa för han hade så ont. Han fick som en påse under hakan också. Sen blev han bra efter en antibiotika-kur. När den kuren var slut så började det växa en ny påse. I onsdags var jag inne och fick mer antib. Han har nu fått det sen i onsdags, men påsen har fortsatt växa ändå. Så idag var han iväg med Samuel till vet, men de vill avvakta till efter helgen. Och om det blir operation så måste vi åka till Karlstad med honom. Det är tydligen rätt komplicerat område med mycket nerver, så kga vill inte operera.
Han har i alla fall inte ont på påsen och han är helt som vanligt i sättet. Men han kan ju inte ha värsta påsen för det. De ville inte tömma den heller, för att de inte vill få in bakterier.
Det är väl nackdelen med djur. När de blir sjuka. Det tar en massa energi och man oroar sig så. Att det kostar pengar är ju klart inte kul, men det är ju värt varenda krona om de blir bra igen. En ännu större nackdel är att man tänker på den dagen djuret inte finns mer, eller ännu värre när den dagen kommer.
Jag tror att det är bra för barn att vara i närheten av djur. Att lära sig respektera djur från tidig ålder. Och om man växer upp med djur så får man nog en förståelse för dem, och man lär sig att de har ett värde och känslor. Man lär sig även att ta hand om någon annan och se till andras behov. Men han får nog bli liiite större innan han får sitt eget djur. Han får låna de andra som finns till hands här hemma först.
Shopping idag
Samuels kommentar när jag sa att det var dags för en ny stol snart: "Men vadå redan? Den här skulle ju gå att ha tills han är 6 månader..." Jag bara tittade på honom och då kom han på sig själv. Han blir ju 6 månader nästa vecka. Det går fort när man har roligt. :)
Han har börjar äta lite potatis nu. Och det var nog konstigt. Men han åt lite i alla fall. Vi ska prova några dagar till. Sen byter vi till nåt annat smaskigt.
Och om nån reagerade över att Samuel har tid att vara ifrån bygget, så har vi gjort upp ett schema över när han ska vara där. Jag sa att han måste vara mer hemma. Hon kan ändå inte flytta in innan jul, hur mycket han än kämpar. Så då kan han lika gärna vara hemma mer. Så tisdagar är han hemma, fredagar max till 17 och en ledig helg per månad. Bättre än inget i alla fall.
Halloween
Alla anledningar till fest ska man ta. Alltså, jag och Kerstin brukade ta torsdagar till att fira att det är fredag dagen efter när vi bodde hemma. Så vi ligger väl kvar på den nivån. Jag tycker om Alla hjärtans dag också. Även om både halloween och framför allt alla hjärtans dag är kommersiellt jippo från stora landet i väst. Jag tycker inte att man måste köpa något på någon av dagarna. Man kan fira ändå.
Sen tycker jag inte att man ska glömma bort allhelgona, men i år ät ju ett utmärkt år då det blir två olika högtider. Jag ska åka till mormor och morfar grav på allahelgona, som vanligt. Östra kyrkogården måste vara den finaste kyrkogården i Karlskoga. Jag vill hedra och minnas, och även om man gör det året om så blir det en mäktigt känsla när alla gör det på samma dag med massor av ljus.
Jag skulle bli jätteglad om det kom hit utklädda barn och knackade på, men risken är väl minimal. Vi hade i alla fall halloweenfest med mamma, pappa och syskon+familjer. Jättekul, som vanligt. Vi var hos oss i år. Jag var pirat och la inte en krona på min utklädnad. Jonathan var pumpa och hans utklädnad var också gratis.
Hippie-mamma
Andra prinsessan.
Förkyld..
Jahopp, jag ska väl gå tillbaka till skruttungen och se om han vill sova mer eller leka en stund.
Torsdag
Har ägnat dagen åt diverse vardagliga saker som tvätt och städning. Har även hunnit kladda på lite färg på traktorn. Det är ju bra om den är klart till snön kommer så vi (Samuel) kan ploga. Sen har jag fixat min outfit till lördagens fest. Avslöjar inte vad.. ;) Måste bara komma på nåt till Samuel också, och kolla om jag kan knåpa ihop något till Jonathan.
Betalat räkningar har jag gjort också. Och beställt en present till Samuel.
Nu ska jag gå och se om Jonathan somnat så jag kan ge mig ut till hästarna. Tog in dem förut, men det ska ju borstas och kratsas och fixas också.
Glömde ju uppdatera..
De hade också haft en trevlig kväll. Jonathan hade ätit en jätteportion med gröt och var nöjd och glad. När jag kom hem hade jag svinont i tuttarna. De sprängde och läckte. För första gången på.. ? Så det blev till att väcka pojken och lätta på trycket.
Han blir så stor när han äter gröt och dricker vatten i pipmugg. Han verkar gilla vatten. Eller så är det bara kul att dricka. Han vill verkligen framåt nu när han ligger på golvet, men han kommer ingenstans. Han har visserligen blivit bra på att rotera kroppen, alltså ligga på magen och dra sig runt beroende på vad han vill titta på.
Jag tömde kameran på kort i dag, så vi kan fylla på med fler bilder på trollet. Kan bjuda på några av de senare från kamera-tömningen.
Jag har blivit blödig..
Hur ska detta gå...
Det var Samuel som gav igår, men han åt typ ingenting och grimaserade och grät. Sen idag provade jag att ge, samma igen. Jag gav honom ur ett glas istället och då fick han i alla fall i sig lite. Kanske 30 ml. Sen provade jag med flaskan igen och han verkar ju kunna äta ur den, men viljan är en annan sak. Jag har ju dessutom ingen aning om hur mycket han vill/ska ha.
För att kunna ha en plan B så satt jag och slet och pumpade ur. Fick ur sammanlagt 70 ml på mer än en timme. Det är ju ingenting. Men jag får försöka igen under flera tillfällen under dagen.
Jag ska vara i Karlstad vid 18.30, så då kan jag amma en gång vid 17-tiden. Sen är jag hemma igen vid 00 kanske. Så det borde ju räcka om han försöker få i honom mat vid 20-21 nån gång. Och då kan han ju få gröt som han gillar och sen finns ersättning och om det behövs bröstmjölk.
Han har fått gröt några veckor, men en så det täcker en hel måltid. Samuel kan ju lura i lite banan också. Han borde ju inte svälta ihjäl. Men jag kommer sitta och oroa mig ändå hela kvällen. Jag har ju inte ens nån lust att gå, och det blir inte bättre av att man ska fundera på hur det står till här hemma. Jag ser en bild framför mig hur Jonathan är helt förstörd och gråter hejdlöst. Men jag får försöka tänka att det ska gå bra och att jag inte är så oersättlig som jag tror...
Ekonomi
Vi gjorde under sommaren av med mer pengar än vi fick in på lön och föräldrapenning. Men vi fick ju skattepengar och så som vi spenderade av. Sen kom något svartjobb här och där som gör att det ändå går ihop.
Och på tal om extrapengar. Alla ni som klagar på att era killar är borta på svartjobb eller jobbar över på vanliga jobbet. Tänk på vad ni får för det. En semestervecka på kanarieöarna? En ullaredstripp? Nytt kök? Eller kanske ett växande sparkonto? Byt med mig en vecka och se hur kul det är när killen är borta jämt på lediga stunder, men inte får en enda krona för det. Tyckte jag att det var kul på hans semester när han var borta varenda dag? Nej. Tycker jag att det är kul att vara hemma själv varenda vardag till kl 20? Sen somna i stort sett direkt och aldrig hinna umgås. Tycker jag att det är kul att när helgen äntligen kommer är enda skillnaden att han kanske kommer hem på lunchen och kanske slutar kl 18? Jag klagar inte på honom för det. Huset blir inte klart fortare för att jag klagar och det blir inte roligare under tiden heller för att jag klagar. Han tycker inte heller det är kul och han vet vad jag tycker. Så jag behöver inte få honom att må ännu sämre.
Bara att bita ihop och vänta på bättre tider. Och under tiden jag väntar kan jag störa mig på de som klagar trots att de får något för mödan eller vad man ska säga..
Och på tal om att klaga på sina pojkvänner/makar/sambos/whatever. Sluta klaga i bloggar, på familjeliv.se, på facebook, till kompisar. Klaga till honom! Vad gör det saken bättre att klaga av sig på annat sätt? Visst, det lättar väl kanske på trycket, men det blir ju ingen förändring i förhållandet. Jag blir förvånad över hur många som har det dåligt.
Fredagsmys
Hm.
Vad röstade du på?
Jag röstade på vänstern, och ångrar mig. Jag ville rösta blankt, men blev övertalad att ta ställning. Ville inte rösta på blått, ville inte rösta på Mona, ville inte rösta på "jag älskar varg och hatar bensin". Valde därför vänstern, men ångrar det. Ohly är en tönt och dessutom tycker jag inte om vänsterns idéer om föräldraförsäkring. Det kan säkert bidra på till ett jämställt samhälle, men kan man inte göra det på bättre sätt än genom tvång. Vänstern dumförklarar hela svenska folket. Har man skaffat barn med en man som inte vill vara hemma, så får man väl ta ansvar för det själv. Då ska inte staten gå in och tvinga hem pappan. Usch jag blir så irriterad bara jag tänker på det.
Ja, jag har vaknat på fel sida.
Trött och seg.
Dessutom tappar jag sjukt mycket hår. Jag har ju sett att det är hår överallt där jag varit och att det ramlar av massor i duschen och när jag borstar håret. Men igår tog jag tag i håret som en hästsvans och blev chockad när jag kände hur tunn svansen var! Får hoppas att det inte blir som på mammas arbetskamret, kala fläckar..
Det viktiga är att Jonathan växer som han ska. Det är ju inte lång tid kvar av ammandet, och jag kommer att sakna det. Det är faktiskt väldigt mysigt. Och smidigt att alltid ha rätt mängd mat till rätt temperatur.
Jonathans namngivningsfest
Nu ville vi ge Jonathan en egen fest ändå och tyckte att en namngivning vore trevligt. Jag har inga bilder från själva ceremonin, eftersom jag höll i Jonathan. Kerstin filmade allt och alla andra tog kort, så vi får väl sno kopior av dem.
När alla gäster hade kommit så minglade vi runt lite och sen sa vi åt alla att komma in i vardagsrummet. Jag hälsade alla välkomna och sa nåt om att Jonathan fick välkomna alla genom ett bildspel. Vi drog på bildspelet på datorn. Jag hade valt bilder på Jonathan från BB och framåt och satt ihop med Sonja Aldéns låt Välkommen hem.
Sen berättade jag om namnen och varför vi valt dem.. Jonathan Karl Hannes Särnholm. Efter det så fick han ett smycke av Samuel och mig, barnets lyckopenning, som ett bevis på sitt namn. Vi hade graverat in Jonathan på framsidan och 100511 på baksidan. Samuel satte halsbandet runt hans hals.
Efter det sjöng Samuels lillasyster Josefine och Jonathans kusin Ellen Majas visa. Fast omgjord till när lillen kom till jorden istället för lillan. Den låten passar bra till Jonathan. Han är född i maj och jag kommer aldrig glömma hur våraktigt det kändes när vi kom hem med honom. Och dessutom är han ju nästan alltid glad. :)
När lillen kom till jorden,det var i maj när göken gol.Sa mamma att det lysteav vårgrönt och av solSjön glittrade som silver,och körsbärsträdet stod i blom.Och svalan kvick och munterjust hit med våren komOch därför säger mamma,så är jag nästan alltid glad.Jag tycker hela livetär som en solskensdag.När de hade sjungit så berättade jag att vi valt en gudfar till Jonathan.
Samuels bästa kompis Björn.Jag ropade fram honom och gav honom
ett "fadderbevis" som jag gjort själv. Dikten "ett gudbarn" utskrivet
och klistrat på snyggt papper. Sen höll Björn i Jonathan och det togs
en massa kort på oss alla. Jag informerade om att jag hade gjort i
ordning en gästbok som alla gäster skulle fylla i sen.
Sen avslutades ceremonin med att Patric spelade och sjöng kents låt
Utan dina andetag. Det var så fint så jag ville grina igen. Men jag
gjorde inte det. Jag sjöng låten för Jonathan i magen och jag sjunger
den för honom när vi gosar. När han var nån vecka så sjöng jag den
på natten när han somnade i min famn. Så det finns otroligt starka
band tillden låten. Och Patric gjorde den underbart bra.
Jonathan var jättetrött men höll sig samman i alla fall. Han somnadenästan i Björns famn när Patric sjöng. Sen somnade han direkt i vagnen.Efter ceremonin så åt vi mat. Rostbiff av älg, kassler, kantarellsås,
potatisgratäng och sallad. Vin/öl/cider/läsk. Allaverkade gilla maten och det räckte och blev över.Efter maten vaknade lilla bebisen och fick lite mat. Sen var han gladare och
ville vara med på festen igen.Vi öppnade paket. Det har jag heller inga bilder på. Han fick massa fina
prydnadssaker och en äkta fårskinnsfäll av mormor och morfar som han
ligger på varje dag nu. Han fick även böcker, lördagsgodisskål, badlakan
med brodyr, namnbricka och pengar i en fond.
Sen var det tårta som jag såklart gjort själv. Nallen har tutte och snutte
och en likadan elefant som Jonathan har.Jag hade chokladbottnar med hallonmousse och passionsfruktsmousse.Vi åt tårta och satt och pratade. Tills folk ville åka hem helt enkelt.
Det var en lång, men lyckad dag.
Och så tar vi en bild på huvudpersonen i sina finkläder och med sitt smycke.
Sen nöjer vi oss där.
Höst
1 år idag!
Idag har min älskade lilla bebis funnits i mitt hjärta och mina tankar i ett år. I 9 månader som "bebisen" och sen som Jonathan.
För ett år sen kissade jag på ett test som när jag höll det i min hand visade ett plus. Jag var så säker på att det skulle vara negativt, men när plusset kom fram kändes det helt rätt. Skrämmande och underbart på samma gång. Handen som höll testet började skaka som jag aldrig sett den göra förr.
Det har gått ett år, men den känslan kan jag fortfarande komma ihåg. Det kändes som en film. Det kändes inte som jag.
Samuels min kommer jag heller aldrig glömma.
Senare den dagen kom pappa hit av nån anledning. När han åkte sa Samuel "Hej då!" högt och sen viskade han "morfar"... :) Pappa har namnsdag idag, Hans. Det heter även min farfar, fast i förnamn. Jonathan fick sitt mellannamn Hannes, för att det är nästan som Hans och vi fick reda på det på Hans-dagen.