Tankar om ingenting

Är tydligen sjuk två gånger i månaden. Det räcker med att någon säger att någon är sjuk, så blir jag smittad. Immunförsvaret är verkligen inte på topp när man ammar. Men jag är glad att jag inte är gravid, för då hade varje förkylning garanterat lett till att jag kräktes också.

Dessutom tappar jag sjukt mycket hår. Jag har ju sett att det är hår överallt där jag varit och att det ramlar av massor i duschen och när jag borstar håret. Men igår tog jag tag i håret som en hästsvans och blev chockad när jag kände hur tunn svansen var! Får hoppas att det inte blir som på mammas arbetskamret, kala fläckar..

Det viktiga är att Jonathan växer som han ska. Det är ju inte lång tid kvar av ammandet, och jag kommer att sakna det. Det är faktiskt väldigt mysigt. Och smidigt att alltid ha rätt mängd mat till rätt temperatur.

Vi hade dukat två vuxenbord i vardagsrummet och ett barnbord i köket. Vi var 18 vuxna och 10 barn. Plus tre bebisar. Vi hade bordsplacering för skojs skull. Vi hade förberett väldigt mycket dagarna innan, så det var faktiskt lugnt när lördagen äntligen kom.

Jag kan passa på att skriva vad namngivning är också. Jag ville verkligen inte att Jonathan skulle döpas. Det ville Samuel. Men jag hade klargjort lång innan Jonathan var påtänkt att mina barn inte kommer döpas. Varför? För att jag inte tycker att de ska bli inskrivna i kyrkan och senare betala kyrkoskatt och skit, bara för att VI tycker att de ska det. Jag är inte döpt och inte med i kyrkan och jag klarar mig utmärkt ändå. Jag tror dessutom inte på gud och har ett "förakt" mot kyrkan i och med hur de betett sig och lurat/skrämt/hotat folk i alla tider. Då kan inte jag stå framför en präst och en församling och lova att uppfostra mitt barn enligt den kristna tron. "Lilla Jonathan, om den elaka pojken slår dig, vänd andra kinden till... " Yeah, right.. Oj, vilken utläggning det blev. Vill bara få fram att dop är dumt om man inte själv tror på Gud. Och även om man själv tror på Gud så är det dumt, för barnet kanske inte vill det.

Nu ville vi ge Jonathan en egen fest ändå och tyckte att en namngivning vore trevligt. Jag har inga bilder från själva ceremonin, eftersom jag höll i Jonathan. Kerstin filmade allt och alla andra tog kort, så vi får väl sno kopior av dem.

När alla gäster hade kommit så minglade vi runt lite och sen sa vi åt alla att komma in i vardagsrummet. Jag hälsade alla välkomna och sa nåt om att Jonathan fick välkomna alla genom ett bildspel. Vi drog på bildspelet på datorn. Jag hade valt bilder på Jonathan från BB och framåt och satt ihop med Sonja Aldéns låt Välkommen hem.

Jag höll på att grina, fast jag gjort bildspelet själv SAMT kollat på det minst tio ggr innan och kunde alla bilderna utantill. Samuels mamma grät.

Sen berättade jag om namnen och varför vi valt dem.. Jonathan Karl Hannes Särnholm. Efter det så fick han ett smycke av Samuel och mig, barnets lyckopenning, som ett bevis på sitt namn. Vi hade graverat in Jonathan på framsidan och 100511 på baksidan. Samuel satte halsbandet runt hans hals.

Efter det sjöng Samuels lillasyster Josefine och Jonathans kusin Ellen Majas visa. Fast omgjord till när lillen kom till jorden istället för lillan. Den låten passar bra till Jonathan. Han är född i maj och jag kommer aldrig glömma hur våraktigt det kändes när vi kom hem med honom. Och dessutom är han ju nästan alltid glad. :)

När lillen kom till jorden, 
det var i maj när göken gol.
Sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol

Sjön glittrade som silver, 
och körsbärsträdet stod i blom.
Och svalan kvick och munter
just hit med våren kom

Och därför säger mamma, 
så är jag nästan alltid glad.
Jag tycker hela livet 
är som en solskensdag.

När de hade sjungit så berättade jag att vi valt en gudfar till Jonathan. 
Samuels bästa kompis Björn.Jag ropade fram honom och gav honom
 ett "fadderbevis" som jag gjort själv. Dikten "ett gudbarn" utskrivet 
och klistrat på snyggt papper. Sen höll Björn i Jonathan och det togs 
en massa kort på oss alla. Jag informerade om att jag hade gjort i 
ordning en gästbok som alla gäster skulle fylla i sen. 

Sen avslutades ceremonin med att Patric spelade och sjöng kents låt
 Utan dina andetag. Det var så fint så jag ville grina igen. Men jag 
gjorde inte det. Jag sjöng låten för Jonathan i magen och jag sjunger 
den för honom när vi gosar. När han var nån vecka så sjöng jag den 
på natten när han somnade i min famn. Så det finns otroligt starka
 band tillden låten. Och Patric gjorde den underbart bra. 
Jonathan var jättetrött men höll sig samman i alla fall. Han somnade 
nästan i Björns famn när Patric sjöng. Sen somnade han direkt i vagnen.
Efter ceremonin så åt vi mat. Rostbiff av älg, kassler, kantarellsås, 
potatisgratäng  och sallad. Vin/öl/cider/läsk. Alla 
verkade gilla maten och det räckte och blev över. 
Efter maten vaknade lilla bebisen och fick lite mat. Sen var han gladare och 
ville vara med på festen igen. 
Vi öppnade paket. Det har jag heller inga bilder på. Han fick massa fina 
prydnadssaker och en äkta fårskinnsfäll av mormor och morfar som han
 ligger på varje dag nu. Han fick även böcker, lördagsgodisskål, badlakan 
med brodyr, namnbricka och pengar i en fond. 

Sen var det tårta som jag såklart gjort själv. Nallen har tutte och snutte 
och en likadan elefant som Jonathan har.
Jag hade chokladbottnar med hallonmousse och passionsfruktsmousse.
Vi åt tårta och satt och pratade. Tills folk ville åka hem helt enkelt. 
Det var en lång, men lyckad dag.









Och så tar vi en bild på huvudpersonen i sina finkläder och med sitt smycke. 
Sen nöjer vi oss där.