Rolig händelse igår.

Igår låg vi och tittade på bebisen (magen). Nej, vi har tydligen inte bättre saker för oss.
Den levde runt och drog knäet tvärs över magen och buffade och höll på.

Samuel gjorde då ett pruttljud med munnen på magen. Och bebisen hoppade till så jag trodde den skulle hopppa genom magen. Oj, vad rädd den blev. Haha. Stackarn.. Sen låg den helt stilla en stund och Samuel undrade om jag kände den, eller om den tuppat av. Han fick nog lite dåligt samvete. Men kul var det. Sen gjorde han det igen när vi skulle sova, men då blev inte reaktionen lika kraftig.

Hörseln verkar funka i alla fall. ;)

Vaknade i natt av en förvärk som gjorde skitont. Jag har vaknat av förvärkar innan, men inte som den här. Den fick mig att lägga mig på rygg i sömnen, men jag kan inte ligga på rygg för länge för då låser sig bäckenet och det blir som kramp ner i benen. Så jag låg där som en skalbagge på rygg och visste inte vad jag skulle ta mig till. benen var dessutom utanför sängen. Jag väntade tills magen var avslappnad igen, sen lyckades jag ta mig upp. Gick på toa och sen hämtade jag lite yoghurt. När jag halvlåg och åt den fick jag en till förvärk, men inte riktigt lika ond.

Det kom inga fler sen, men jag hann tänka lite under tiden. Tänk om det håller på att sättas igång. NU?! Det är ju bara 5 veckor kvar, men man tänker inte så mycket på att det kan ske redan nu. Men det kan det ju såklart. Jag kanske borde börja packa en BB-väska. Hellre några veckor för tidigt än att stå och rafsa ihop saker när det är dags.

Jag har också tänkt på det där med "höggravid". När blir man det? Jag har alltid tänkt mig vid v 36. Det är nästa vecka. Scary.

Badrumsrenovering.

Vi visste ju att mattläggaren ville komma snart, men inte att han ville komma på måndag.
Det fick vi reda på i tisdags. Vi ville inte tacka nej heller, utan blev för lockade av att få ett fräscht badrum. :)

Så Samuel har börjat riva ur allt. Patric ska komma och plugga alla rör på fredag eller lördag. Sen ska det upp nya gipsskivor som ska spacklas och allt vad det är. Sen upp med nytt tak; panel som ska vitmålas. Och allt detta ska ske innan måndag morgon. Det kommer att bli lite hektiskt.

Men nästa vecka har vi ett nytt badrum. I god tid innan påsk och verkligen i god tid innan bebisen kommer, som var målet.  

Samuel blev så klart ivrig att riva ur badrummet, så han tog ingen före-bild. Men vi får väl försöka ta en bild hur det ser ut nu. Så man kan göra en jämförelse sen.

Allt var helt normalt.

Enligt ultraljudet igår väger bebisen 13 gram mindre än den "borde" med tanke på det beräknade födelsedatumet. Det är ju ingenting. 2259 gram räknade de ut att den väger. Den lilla krabaten. Vi såg tack och lov inget kön.
Och mängden fostervatten var också helt normal.

Så det som händer är att bebisen växer och blir tyngre och jag blir av nån anledning lättare. Så det blir plus-minus noll kg. Och så länge inte sf-måttet börjar dala, så är det ingen fara alls.

Och imorse när hon mätte så sträckte bebisen på sig, som om den ville att de skulle bli ett bra mått. :) Det besöket gick för övrigt också bra och allt var normalt. Idag behövde jag inte väga mig heller. Däremot stick i fingret. Nästa tid blir om två veckor. På min sista jobbvecka.

Köpte täcke och kudde till bebisen igår. Och påslakan, som var för stort. Vårt täcke var felmärkt. Men vi borde å andra sidan sett skillnad på 70 och 135 cm... Men men. Vi hade ett annat påslakan hemma som vi ska ta. Jag tvättade allt igår och så ska vi bädda idag. Det är så mysigt att greja, även om det är 6 veckor kvar och det kanske inte är så bråttom.. Fast man vet aldrig.

Näst, näst sista veckan

Två hela veckor kvar. Och en halv.
Det närmar sig!

Helgen var jättefin och även tråkig.
På lördagen så hade vi en lugn morgon. Jag stod i nästan en timme med Blüthner i hage och ryktade bort päls och kliade och gosade. Milo sprang runt på skaren i hagen och åt harskit. Soligt och skönt.
Sen gick Milo och jag en liten promenad. Jag vågar inte gå så långt, för då får jag ont i fogarna. Och sakta går jag också. Men myrsteg. Men vad gör man inte.

Sen satt vi på verandan och år korv med bröd och fick ännu mer sol. Snart kanske jag slutar att se genomskinlig ut. Milo njuter verkligen av att ligga i solen. Och katterna verkade också så nöjda. Och hästarna också. Och vi också. Alla gillar helt enkelt solen.

Sen på kvällen var vi på Kinamuren i Örebro. Det var jättegott och trevligt, men slutade i blodbad. Samuels näsa har börjar ktångla igen. Så den började blöda lite på dagen och sen var det blodbad på restaurangen på kvällen. fick hämta is i baren till slut och då gav det efter. Trodde vi skulle få åka till USÖ. Värsta jag sett. Han ska boka tid för bränning igen. Han gjorde det för 2-3 år sen.

Och igår var jag på 7-årskalas hos Oliver. Det var så trevligt så. Lite tomt utan mamma, pappa, Kerstin och Johan bara. Mamma óch pappa är i Lofsdalen den här veckan.

Idag ska vi på ultraljud 14.30. Får vi se om den lilla bebisen växer som den ska. Hoppas vi inte ser något kön bara. Och hoppas det är nån vettig som gör det. Jag blir alltid så nervös när de säger att det är en läkare som ska göra undersökningen. Känns mycket lättare att gå till en barnmorska. Hon vi hade sist var ju guld. Visade och skrattade med oss. Känns som att läkare är en stel person som tittar det han/hon ska och sen ska vi gå.

Speciella tillfällen.

Det finns såna ögonblick man aldrig glömmer. Man kommer kanske inte ihåg datum, men själva händelsen sitter kvar. Man minns exakta sinnesstämningen och vissa citat.

Dec 99(?):
Hemma på stinavägen. Vi tre småsyskon blir inropade i köket. Karin sitter på köksbordet. Mamma står vid köksbänken. Mamma säger: Karin har något att berätta för er. Kerstin säger: "vadå, är du med barn?" Karin ler och säger ja. Kramar och lycka.

Filip föddes 6 juni 2000.

1 Aug 02:
Vi är i stugan och firar mammas 50-årsdag. Karin äter inte lax, men hon älskar ju det. Hon äter inte heller dessertost. Vi frågar henne och får reda på att det finns en liten på gång. Kramar och lycka. 

Oliver föddes 14 mars 2003.

Nov 05(?):
Vi är i stugan. Anna och Patrik är där. Anna sitter i fotöljen närmast lilla kylskåpet. Jag sitter i fotöljen närmast kaminen. Mamma säger: Anna och patrik har något de vill berätta för er nu. Och så samma sak igen, vi frågar "Är du med barn?" Och hon svarar ja. Kramar och lycka.

Siri föddes 1 juni 2006.  

Sept 06(?):
Jag och Karin är på mitt rum på stinavägen. Jag skulle visa något. Karin står och flinar och ser lurig ut. Jag frågar "vad är det med dig?". Hon säger nej inget och skrattar. "Jo, men kom igen, varför skrattar du då?" Sen minns jag inte om hon berättade eller om jag drog det ur henne. Kramar och lycka.

Vilmer föddes 19 april 2007.

Mars/April 09:
Jag hade mina misstankar om att Anna var gravid igen. Jag satt på jobbet och pratade med Anna i telefon. Vi pratade om pengar och jobb. Och hon sa "Ja, och vet du Stina. Nu har jag ställt till det ännu mer.." Sen sa hon och jag samtidigt "för du är med barn/för jag ska ha barn". Lycka och senare kramar.

Moa föddes 25 november 2009.

April 09:
Vi var hemma hos moster och Per, för han hade fyllt år. Vi åt smörgåstårta och fikade. Sen stod jag och Karin och tittade på bilder på mamma+hennes syskon när de var små. Och på mosters barn. Jag kommenterade att det var kul att både mormor och moster har 4 barn, två av varje kön. Karin sa: "Och snart har vi med fyra". Jag blev väldigt förvirrad först. Kramar och lycka.

Tuva föddes 8 december 2009.


Jobba skift...

Det är inte alla som jobbar i skift på ett jobb som mitt.
Men nu gör jag det med en till. Men jag har det bästa skiftet. 06,30-15,00. Min kollega kör 15-24(?). Skulle jag aldrig velat. Usch. En kortare tid kanske. Nu vet vi inte hur länge vi ska köra så här.
Jag är van vid att börja 8-8,30 nångång, så det blir lite skillnad.

Åkte hemifrån 05,35 imorse. DET kändes tidigt. Men det gick bra och det var skönt att vara här i tid. Och framförallt ska det bli skönt att sluta i tid.

Så jag är rätt nöjd med detta ändå. Nu har jag fått en spark i arslet att gå upp på morgonen och då kan jag njuta av tidigare kvällar.. :)

Mitt lilla videung

Sov du lilla videung
än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide,
än så är det vinter



Ja du lilla vide, du får vänta med att komma fram tills våren är här på riktigt. Det kanske till och med är försommar när du kommer. Men än så länge ska du bara ligga och växa till dig och vänta tills du är redo att möta världen.

Påsk-pepp!



Nu är det inte lång tid kvar tills den härliga påsken!
Om tre veckor har jag en arbetsdag kvar. Eller för all del, om man räknar med i dag så har jag 17 arbetsdagar kvar på detta året.

Nu håller vi tummarna att snön hinner smälta bort så pass mycket att vi kan vara i stugan på påsken. Jag kan inte tänka mig en påsk utan den klassiska äggjakten i stugan. Förra året när vi hade hittat våra ägg så satt vi på gräsmattan på dynor. Anna låg och vilade för hon var nygravid. Sen gick hon och Karin iväg på en promenad med barnen och i efterhand fick jag reda på att det var då Karin berättade för Anna att hon också var gravid. I år är det jag som är gravid, cirkeln är sluten.

Påsken är på många sätt en bättre högtid än julen. Nu sitter jag och klurar på när jag ska sätta upp mitt påskpynt. Man vill ju ha det en lagom stund innan påsken infaller. Jag är även väldigt pepp inför att plantera i krukor och rensa rabatter. Men det får nog vänta liiiite till.

Planering av påsk kan verkligen få mig på bra humör.

Peppar inför Saltön

Ikväll börjar äntligen säsong tre av Saltön.
Nu får måndagar en mening!

Skulle googla fram en bild, och googlade på "Lilla hunden" som är en restaurang i serien. Men det skulle jag inte gjort. Gör detsamma och kolla på första resultatet på bildsök. Fy faan.

Ge mig ett automatvapen och en flygbiljett tack.

Usch vad dåligt humör jag blev på nu.

Ytterligare vikt/kroppstankar.

Barnmorskan sa att jag såg trött ut (tack för den btw) och frågade om jag känner mig trött.
Då svarade jag att jag gör det. Och att det är som om det kvittar att jag sover ordentligt på natten.

"Du får vila på dagen också"

Just det. Precis. Jag skrattade och frågade hur det skulle gå ihop på jobbet. Då skrattade hon med och insåg att det ju faktiskt inte fungerar i praktiken. Men på helgen kan du ju vila på dagen. Ja, det gör jag ju redan.

Sen gled samtalet in på att det faktum att jag inte är så stor har vissa nackdelar man inte tänker på. Nämligen att jag själv får svårt att se mig som långt gången. Och att andra inte ser mig som långt gången. Folk som ser mig kanske tror att jag har tre månader kvar, istället för två. Och när det är en månad kvar och jag vill hem från jobbet, så kommer många tänka "men herregud, hon är ju inte så stor så hon borde kunna vara kvar en månad till.." Utan att fatta att BF är om en månad.

För jag bär ju ett barn+fostervatten+stor livmoder ändå. Och jag har massa hormoner ändå. Och hela min kropp är förändrad. Bara att det inte syns lika mycket på utsidan. Skulle jag samlat på mig massa vatten och varit stor som en ko hade folk sett mig som "jättegravid" och därmed ta mer hänsyn. Även såna man inte känner. Jag har (tidigare) hjälpt flera gravida jag inte känner med att plocka upp nåt de tappar eller bära nåt tungt. Men de har ju varit stora. Att jag har svårt att böja mig för att jag nästan kräks då är liksom inte nåt som syns. Eller att jag inte kan lyfta tungt för jag får ont. Foglossning kan man ju dessutom få med betydligt mindre mage.

Det jag vill svamla mig fram till är att många tycker: Liten mage=lång tid kvar, kan gott leva som vanligt, behöver ingen extra hjälp. Och de tycker väl så för att det är det som är det normala. Och det blir en nackdel att vara liten länge. För då blir man placerad i ett helt annat fack än man borde.

Bara att försöka strunta i vad andra säger/tänker. Jag tycker min mage är lagom och det viktigaste är ju att bebisen mår bra. Jag skiter i om de på jobbet tycker att jag ska jobba längre. Då kan de prova att vara gravida och se om det är så enkelt. Jag ska hem till påsk. Punkt.


Det drar ihop sig.

Nu börjar det verkligen kännas att det närmar sig.
Jag ska gå hem vid påsk, så jag blir överlycklig när jag ser att affärerna börjar ta fram påskpyntet. Det innebär ju att jag snart är ledig! Det här vädret gör ju inte saken sämre. Man blir så glad av solen och då får man nästan vårkänslor.

Var på MVC igår på rutinkoll. Hon ville promt följa med mig till vågen och förklarade att hon var orolig att jag inte går upp. Men vadå, skulle jag ljuga? Skitsamma. Hon var inte nöjd med vikten så hon skickade remiss till extra ultraljud, så de får kolla att bebisen växer. Jag känner mig inte speciellt orolig inför det. Sf-måttet gör ju en fin kurva iaf. Jag får se det som en chans till att se bebisen, var ju länge sen sist.. Det är bra att barnmorskan bryr sig. För övrigt var resten bra.

För er nyfikna kan jag säga att jag gick upp två kilo innan inskrivningen. Så då sa jag ju den nya vikten till barnmorskan. Sen dess har jag inte kommit upp i inskrivningvikten förrän nu. Så enlig deras papper har jag gått upp noll kilo, men enligt mig själv har jag gått upp två kilo, som jag gått ner igen, och sen gått upp igen. Och det är ju faktiskt 8 veckor kvar idag.

Jag klippte mig igår också. Blev riktigt nöjd.



Ett uselt humör.

Jag vakande verkligen på fel sida.
Sen har det spätts på med snökaos, tråkiga arbetsuppgifter och trötthet.

Jag vill bara hem nu.
Jag tänker inte att jag är sjuk, för det är jag inte. Bara väldigt trött, diverse problem med matsmältningen och ibland illamående. Jodå, man kan må illa efter v 12.

Börjar känna av foglossning. Men att säga att jag har problem med det vore som att spotta nån med riktig foglossning i ansiktet. Det är bara att jag får ont när jag rör mig som vanligt utan att tänka mig för.

Känner även smärtor som nåt slags håll. Tror det är växtvärk eller att det drar i ligament.

Och sammandragningar, men de gör ju inte ont.

Jag är helt enkelt inte tillräckligt sjuk för att få vara hemma, men tillräckligt för att inte orka med jobbet. Förut ville jag lägga mig ner på golvet och grina. Men det gjorde jag såklart inte.

Jag vill hem, dra täcket över huvudet och sova. Jag vill gå i ide. De kan väl koppla på mig nåt dropp.