Tankar om ingenting

På tisdag eller onsdag kommer de och borrar bergvärmen. Och en vecka senare kommer de och sätter igång allt. Gött. Äntligen. Vi går och räknar dagarna hemma.. :)

Andra nyheter att de har skjutit två vargar istället för en.

Sen fick jag/vi en inbjudan till en föräldragrupp. Trodde inte att det skulle bli nån.
Vi såg dock att vi inte kunde vara med den gången de ska till BB, men då såg jag till att boka in oss på en liten privatvisning med mamma. Känns till och med bättre så.. :)

Andra nyheter, mer av det konstiga slaget.
Våra nya grannar hade betett sig jättemärkligt mot en av Samuels kompisar.. Mannen hade skrikit och gormat om att han skulle köra över massa rådjur och kvinnan hade suttit bredvid och asgarvat..  De hade bara stannat bilen och vevat ner rutan och satt igång. Kompisen ringde på kvällen och beskrev personerna och bilen och det var alltså våra grannar.. Konstigt beteende.
 

Jag har märkt av en massa fenomen bland gravida som jag stör mig på. Dels bland folk jag känner till och dels bland sånt man läser på okändas bloggar eller forum. Visst alla är olika och man får vara som man vill, men ändå.

Till att börja med; folk som inte kan böja ordet bebis. Tex;  ”Det är så mysigt när bebis sparkar” Det heter bebisEN. Om man nu inte tänkt ge barnet namnet Bebis, men det är ju föga troligt.

Sen tjejer som klagar på allt. Jag tycker att man ska få klaga, men inte på allt hela tiden. Man kan väl stå ut med ganska mycket när man vet varför man mår dåligt och vad man kommer att få för mödan? Det kommer ju att gå över efter en relativt kort tid. Jag tycker själv inte att jag klagar speciellt mycket, men det kanske andra tycker. Vad vet jag.  Det har väl varit ett par gånger när jag mådde som mest illa och kräktes blod osv som jag blev ledsen och grät. Då klagade jag säkert.

Tjejer som blir helt handlingsförlamade; inte för att de mår dåligt eller har ont utan endast på grund av att de är gravida. Som ser det som en viloperiod som de har rätt till. Jag var helt osjälvständig i flera månader, och det är inte det minsta kul. Man lider av att inte kunna/orka göra någonting själv. Så ser man folk som öppet säger till andra att de utnyttjar deras sambo som betjänt, fast de mycket väl kan själva. De är ju trots allt gravida, då får man göra hur man vill.

Och i och med att gravida får göra som de vill, så är det klart att man får bete sig hur som helst mot nära och kära. Visst; jag vet hur hormonerna kan härja, men det finns en gräns. Och man kan försöka lugna sig alternativt be om ursäkt i efterhand.

En annan sak är de som trycker i sig massa fika och onyttiga saker. ”Det är så skönt att för en gångs skull slippa tänka på vikten…” Det ska man väl inte alls göra. Det är ju inte alls säkert att alla kilon bara ramlar av en när man ammar, om man ammar. Dessutom så riskerar man ju graviditetsdiabetes, och det vore ju säkert jättekul att få. Och att äta massa onyttiga transfetter och annat skit borde man kanske skippa för bebisens skull.

Sen har jag ett och annat om graviditetscravings att skriva om. Det var det förra inlägget handlade om, men det kanske blir ett nytt imorgon. Blir inte bra att försöka skriva samma sak igen samma dag..

Skrev ett låångt inlägg som försvann.

Nu har jag bokat in mig och Samuel på en profylaxkurs hör i Karlstad. 1790 kronor kostar det, men jag har friskvård på mitt jobb, så jag kommer få tillbaka en del sen. Kommer inte ihåg hur mycket. Men jag har för mig att jag får betala 400 kr själv. Bra jobb och bra att det räknas som friskvård.. :)

Vi får väl se, det kanske bara är en massa flum som inte hjälper ett skit. Men det skadar ju inte att prova. Jag gillar ju yoga, så varför inte. 7:e och 14:e februari ska vi dit. Tre timmar vid varje tillfälle.

Annars hade jag en dålig morgon. Började hosta, vilket ledde till att jag behövde kräkas. Jag tog toaletten vid sovrummet fast jag visste att pappret var slut där. Jag tog den närmaste och tänkte att det fick gå utan papper. Men vad händer. Jo, det börjar forsa blod ur näsan. Kul. Och när jag hostade så stänkte det blod överallt. Inget papper, själv hemma. När jag var klar med kräkset så fick jag försöka blöda i handen och springa till andra toaletten. Sen gav det med sig. Men det var ju blodbad hemma. Blod i hela ansiktet och händerna, sprayat på väggar och golv på toa 1 och blod kletat på toa 2. Precis så man vill vakna varje morgon. Fy vad jag hatar näsblod.

Sf är för mig en bra filmkanal, vad är Sf som ni pratar om?
Det är lite av kvinnornas värld, det här med att vänta och föda barn. Papporna är helt oförberedda på vad som väntar och ingen undervisar dem i hur de ska klara förlossningen. Det är ju självklart att det är kvinnorna som har hela den fysiska delen och även lever med barnet i magen under hela tiden och inte kopplar bort tankarna på fostret och vad som väntar vid förlossning etc. Kvinnorna blir ju då också mentalt förberedda och har gått igenom allt tusen gånger i förväg.
Männen går där och ordnar med sitt och tänker inte så mycket på förlossningssituationen förrän det plötsligt är dags för babyn att komma fram. Susanne har berättat om en del män som genomgår fruktansvärda påfrestningar och måste lämna rummet. Varför ska de vara så oförberedda?
Nio månader av omedvetenhet och förträngning av insikt, byts på en kvart till förtvivlan och maktlöshet och ett slags vid sidan om upplevelse. Man kan mest deltaga genom att massera ryggen eller hålla handen. Ta lite bilder eller filma. Hur hurtig får man vara under förlossningsarbetet? Var går gränsen till att bli okänslig? Det är en hel del som ska gå på instinkt och förstånd. Någon utbildning har man ju inte fått.
Sen när babyn har kommit ut, då finns det plötsligt en massa praktiskt att göra, klippa av navelsträngen och bada baby mm. Man kommer ut på planen.
När du pratar med Susanne kan Samuel och jag gå igenom arbetet på avbytarbänken.