Måste skriva/gråta av mig.
Måste skriva av mig.
Det är så fruktansvärt hemskt med fyraåringen som blivit dödad av en tioåring. Jag misstänkte ju hela tiden att det var ett annat barn, men nu har han ju erkänt.
Jag fattar inte. Tårarna bara rinner. Jag vet ju om att jag inte är helt stabil nu med tanke på allt och att jag har nära till gråt. Men det här.. Det gör så ont så jag mår illa.
Och dum som jag är tryckte jag vidare på nån länk som skrev om mordet på James Bulgers. Det är fan det vidrigaste jag läst. Elaka jävla skitungar som rövade bort en treåring och misshandlade honom för att sen lägga honom på järnvägen så han blev påkörd av ett tåg. Typ 1993 tror jag, så alla vet väl redan om fallet, men för mig var det nytt.
Hur fan kan man göra så mot ett oskyldigt godtroget barn? Tårarna forsar just nu. (Har stängt in mig på mitt rum, de andra fikar)
Sen kan jag inte låta bli att undra varför det bara är pojkar som gör såna här vansinnesgrejer? Jag är helt säker på att det inte är en slump.
Kanske dags att sluta uppfostra pojkar till att vara tuffa och vilda? Få dem att inse att även pojkar har rätt att slippa våldslekar.
Kanske dags för de som inte tror på genus att börja tänka om, för det här ser jag som den allvarligaste följden av att skilja på uppfostran av pojkar och flickor.
Nu känns det ”bättre”. För nu har jag sett nåt att göra i det hela. Fortsätta att tro på genus och stänga in Jonathan för alltid så att ingen kan kidnappa honom. Typ. Ibland måste man skriva och gråta av sig och sen hitta en ny infallsvinkel.