Vila i frid.

http://mittlivsabina74.blogspot.com/

Sabina somnade in imorse. Född 74. 2 små flickor som blir utan mamma. En sambo som blir själv.
Hudcancer som spridit sig till bla hjärnan och därmed blev obotlig. Jag tänker på hennes nära och kära idag.

Följer hennes blogg. Hon verkade så stark. Och hon hade så ont ett tag, men jag gissar att de gav jättemycket smärtstillande de sista dagarna.

Solskyddsfaktor i resten av mitt liv säger jag bara. Det kan drabba vem som helst.

Trädgårdsplaner.

Snart är det äntligen dags att börja med trädgården!

Känner mig verkligen laddad. Vi gjorde ju så mycket tråk-jobb i höstas och nu vill jag skörda min frukt. Göra det roliga alltså.. Allt kommer ju inte göras i år. Jag tror inte att det blir några permanenta rabatter tex. För jag vet inte hur jag vill ha dem. Men det som planeras är:

* Lägga plattor och grus runt huset. Jag vill ha sten-grus närmast källarväggen och sen plattor eller kansten som ramar in gruset, men det är inte spikat. Bra för huset óch snyggt.

* Ta ner träd vid nya parkeringen. 11 stora träd ska ner. Sen ska vi göra en stor grusplan framför garaget som sluter samman med nya parkeringen. Ska inramas av kantsten. Och från den nya parkeringen och garagets grusplan ska det gå en gång som går till den gamla gången. vet inte än om det ska vara plattor eller grusgång. Skulle vilja ha skiffer.

*Massa krukor med blommor och kryddor. Blomlådor ska inhandlas eller snickras. En kruka med jordgubbar!



*Se om det går att få ordning på hallonbuskarna. I annat fall, jämna dem med marken. Och på tal om jämna till marken så ska det göras. Lämpligtvis nu när det är mjukt och inget gräs att vara rädd om.

Sen är det mycket som ska köpas. Nya dynor, ny grill och kanske ett cafébord med två stolar. En till mig och en till min fikavän för dagen. :)

För att nämna fler uteprojekt: Måla om huset, lägga plåttak på garage och kanske stall. Röja upp bakom stalll och flytta dit torvcontainern (som även ska fyllas). Bygga ny, större somarhage. Gräva jordvärme och installera. Måla om stall och garage. Skulle även vilja fixa lite med staket, men det har låg prioritet.

Jag slutar den 20:e maj. Så efter det har jag nästan en månad semester. Sen ska jag söka jobb/vara hemma. Jag har all tid i världen med mina projekt. :)

Men först påsken.

Äntligen ny vecka.

Förr veckan var ju inge bra. Nu är det nya friska tag som gäller!
Blev av med jobbet och passaten blev kraschad i ett vägräcke.

På fredag kväll hände ytterligare en tråkig sak. Skriver inte vad eller vem som gjorde det. Men en grej gick sönder och måste ersättas. En ny sån grej kostar 5000 kr. Har kanske fått tag på en för 1200, men det är ändå 1200.

Sen på lördagen vid 22-tiden fick jag ett sms från Karin att de var på usö med Vilmer och utredde om han skulle läggas in med dropp eller inte. Usch vad rädd jag blev då. Finns inga ord. Visste att han var magsjuk, men inte att det var så illa.
Nu gick det bra och de fick åka hem. Och idag är han bättre.

Men då tänkte jag att det som hänt under veckan och all vår otur inte är någonting. Man kan alltid köpa nya saker och skaffa nya jobb. Men en Vilmer kan man aldrig ersätta. Låter som en klyscha och något man bara säger, men det är ju verkligen så. Skulle någonting hända någon jag älskar så mycket så skulle jag gå under. Det kanske är därför jag tar min egen lilla otur med så gott mod.

Nej. Ny vecka nu. Det här ska bli en bra vecka.  

Äntligen fredag!

Ska verkligen bli skönt att komma hem.
Om jag kommer hem nån gång i denna snöstorm. Får nog köra väldigt lugnt.

I kväll skulle fam Larzon ha kommit hem på middag, men Vilmer kräktes igår. Så det blev inställt.
Så det blir en middag på tu man hand istället. Inte fy skam det heller.

Sen final i Let's dance. Kul. Har ju hejat på Laila hela tiden, så jag gör det ikväll med.

Ska jobba ett par timmar till. Sen ska jag fixa lite med privat-jobb. Sen hem.

Idag då?

Fick inte reda på något igår heller. Men idag kanske?

Det är för övrigt ingen vidare bra vecka för fam. Vendel/Särnholm.
1. Stina blir med 99 % säkerhet uppsagd
2. Passaten är kraschad. Skador mellan 15-20 000. Uppskattningsvis.

I halkvädret var Samuel och hämtade en till golf. (vi äger nu fem bilar) Hans mammas man körde och golfen stod på en bilkärra. Sen i en nedförsbacke hade en lastbil av nån anledning stannat. Vilket resulterade i att det blev panikbromsning för en hel rad bilar. Och då spelade det ingen roll om man höll avståndet eller att man bara körde i 50 på 100-vägen. Kärran bromsades inte (den gör tydligen inte det när abs-en går i på bilen, fattade inte riktigt.) och fick sladd. Så bilen åkte in i ett vägräcke. (inte vajer)

Så framskärmen är helt förstörd. Fronten kanske kan lagas. Och bakskärmen är kraftigt repad.
Kärran gick också sönder, men den är fixad. Mest bulig på ena skärmen och lyktan fram var sönder.

Uppdatering.
Nu är jag uppsagd. Men vi skriver fram uppsägningsdatumet till 04-14.
Sen två månader till. Så jag ska jobba till juni. Det är ju bra. Då får jag rätt till a-kassa.
Vet inte vad jag ska tycka just nu. Tråkigt men så bra det kunde bli kanske.

Dagen D. Eller?

Idag har min chef förhandlingar med facket. Mötet varar mellan 13-14.

Undrar om hon ger beskedet idag eller imorgon.
Senare än så kan det väl ändå inte bli. Har väntat länge nog nu.
Länge nog från att ha varit ledsen och förtvivlad till att ha förstått det och på något sätt accepterat.
Till att blivit ledsen igen. Och senast nu: Nån slags förnekelse och hopp.

Håll tummarna.
Uppdaterar sen.

Det här med firmafester..

Jag kan inte låta bli att förundras över hur en del verkligen släpper loss som tusan på firmafester.
Och hur de verkligen tar tillfället i akt att dricka.

Och hur annorlunda folk är, jämfört med på arbetstid.
Hur pinsamma en del är. Jag var ju i stort sett nykter, inte ens salongs. Så jag kunde ju ta iaktta allt. Och skratta åt alla. Inombords. Och rakt ut.

Sen fanns det ju de som skulle bugga med mig. Bara för att de vet att jag "kan". Och det faktum att de själva inte kan bugga var uppenbarligen inte något som hindrade dem från att bjuda upp mig.
Inte speciellt kul att bugga med någon som inte alls kan föra. "det viktigaste är att man har roligt.." Men jag hade ju inte roligt. Inte tråkigt heller iofs.

Sen en del som man vet har flickvän/fru som dansar rätt intimt med någon annan tjej/tant. Och som viskar och fnissar.

Men jag hade kul. Åt dem.
Undrar hur mina föräldrar är på firmafester och konferangser..

Men frågan kvarstår. Varför dricker de så fruktansvärt mycket? Om de ändå somnar eller står och vinglar. Fattar de inte att de får skämmas på måndag. Det som händer på frimafesten stannar på frimafesten. Eller?

Måste rycka upp mig.

Har varit lite slapp med matreglerna i helgen.

På fredag gick det rätt bra med just maten. På lunchen fanns det en salladsbuffé och man fick lägga upp maten själv. Så det gick ju bra. På kvällen var det lite potatis i förrätten. Valde bort riset till varmrätten. Så verkligen godkänt.

Men allt fika. Oj oj.
9: halv macka.
11: en bit vetelängd
13.30. rulltårta fylld med chokladmousse
16: liten sockerkaksbit med en klick av nån slags creme på.
ca 21. efterrätt limeparfait med hallonsås.

Sen en cola och nästan en cider. Vinet räkanar jag inte med för det får man ta.

Frukostbuffén var ju också bra. Bara att äta en underbar GI-frukost med massa frukt och grönt. Äggröra och bacon också såklart.

Sen skötte jag mig bra hemma. Var bjuden på mat på lö kväll och den var som tur var GI-inspirerad. Och jättegod. Tack Erika.

Och igårkväll avslutade jag veckan med nybakta scones (med vanligt vitt mjöl) med apelsinmarmelad och ost.

Nu är det verkligen skärpning. Fredagens fikaorgie gjorde dessutom att jag fick ont i huvudet. Inget mer fika nu. Förrän påsk.


Så ironiskt.

Jag kommer förmodligen att bli avskedad. På grund av arbetsbrist.
Men vet ni vad. Just nu har jag hur mycket som helst.

Så jag sitter och sliter och jobbar övertid. Och sen ska jag få sparken för att jag inte har något att göra.
Isn't it ironic, don't you think?

Imorgon ska jag på konferangs. Jag gillar att säga ordet så: Konferangs.
Det låter så töntigt och överklassigt.

Vi ska till Bålsta. Utanför sthlm med andra ord. Vet inte riktigt vad vi ska göra. Vi ska väl ha föreläsningar på fm och teambuilding på em. Sen middag och så på kvällen. Frulle-buffé dagen efter. Sen hem. Vi ska samlas i örebro 06.30 imorgon. Jag lämnar förhoppningsvis min boning vid 05.30-snåret.

Senaste tårtan.



En blå tårta med gula blommor och gröna blad var det ju beställt. Och så här blev det.


Note to self: Måste köpa en penna med ätbar färg. Gillar inte geléfärg.

Upptagen

Jag har helt plötsligt massor att göra på jobbet.
Kommer in massa saker på mitt bord från alla möjliga håll.
Lite stressigt faktiskt. En väldig kontrast mot arbetsbrist.

Sen har jag haft ont i halsen sen i lördags. Svullna mandlar och väldigt svårt att svälja.
Hoppas verkligen att det inte är halsfluss igen.

Min snälla snälla sambo 2

Han slog till två gånger på samma vecka min raring.
Skrev ju om mina tårtsaker som var den ena saken.

Och i fredags när jag kom hem fick jag ännu en överraskning. Som sagt så har ju min häst blivit för "stor" för tömkörningsgjorden.(hrm) Jag kände väl inte riktigt för att köpa en ny. Men då hade Samuel i smyg lämnat in den på rekonstruktion. Så han hade hämtat den i fredags och då hade de förlängt den med tot 20 cm.

Så nu har jag en gjord som passar. Jag hade själv inte ens tänkt tanken att man kunde förlänga den. Jag är glad att jag har någon som tänker åt mig. Och som gör mig så glad.

Jag ska dit!






Fantastiskt!
Fick verkligen biljetter! Till extrakonserten den 1 augusti!
Kommer stå bland tusentals andra U2-fans och sjunga och ha the time of my life!
Snow Patrol ska vara förband. Det är ju också kanon!

Lycka! Lycka!


Jag ska dit!

2,5 timmar i kö på hemsidan. Men det var det värt!

Idag kl 09.00 gäller det.

Idag ska jag (fredag den 13:e till trots) göra allt som står i min makt för att få tag på två biljetter till u2.
Och med "allt som står i min makt" avses att sitta och trycka på uppdatera ticnets sida som en galning från och med 08.55. Jag skulle kunnat tälta utanför nåt biljettställe, men det hade jag ingen lust med. Nån måtta får det vara.

Jag vill ha ståplats på planen. mest stämning och så kan man tränga sig så långt fram som man känner för.

Jag ska dit. Så är det bara. 31 juli.

Min snälla snälla sambo.

Jag fick en överraskning igår när jag kom hem.
Samuel hade beställt saker från tårtpinglan till mig.

Dels fick jag två utjämnare och sen min efterlängtade silverspray. Jag hade dessutom beställt en färg själv, så då samordnade han och Maria (som äger tårtpinglan och håller i kurser osv) så att den kom med i hans paket.

Sen hade han även bokat in mig på en modelleringskurs med påskfigurer!

Han hade verkligen ansträngt sig och dessutom lyckats med en väldigt bra present. :)

Ikväll ska det ätas kolhydrater!


Nu måste jag ju ta igen allt jag missat. Haha nerå.
Men det ska bli gott med ett par klyftisar. Med köttfärsbiffar, bearnaisesås och sallad.

Vi får väl se hur det går. Det går nog bra.
Fas 2 kan börja. Och kommer aldrig sluta. Om jag sköter mig.

Den som lever får se.

Tårtbeställning

Jag har fått en beställning på en födelsedagstårta. Till Oliver, 6 år på lördag.
Han fick välja färg och då kom BLÅ som ett snabbt svar. Sen skulle det vara gula blommor och gröna stjälkar. (blad?)

Skönt med en så precis beställning. Bara att göra. Beställde en blå färg igår, så jag hoppas jag får den innan.

Och när Filip hörde att Oliver fick beställa så ville han också beställa till sin födelsedag. Han ville ha en tårta som ser ut som en Sverige-flagga. Det passar ju bra eftersom han fyller år på nationaldagen. Kanske var därför han sa så.
Den dagen blir det körigt med allt tårtmakeri.. :)

Om nån vill beställa en tårta är det bara att höra av sig. Alla fyller ju år någon gång!
[email protected]

För övrigt dröjer det tills efter den 24/3 innan jag får reda på om/när jag måste sluta.

14:e och därmed sista dagen.

Idag är det 14:e dagen på fas 1 i min GI-diet. Alltså sista dagen med "nolltolerans" på kolhydrater. Går ju inte att undvika helt, men nästan.

Från och med i morgon får jag ta grovt bröd och fullkornsmakaroner och sånt. Men fortfarande inte mycket. Ska försöka att ha hälften grönsaker på tallriken jämt. Och kanske inte äta mig proppmätt. Lagom får räcka. Och verkligen inte äta så mycket snacks som innan...

Men det har gått bra. Jag har fuskat med följande:
1. Smakat en makaron för att kolla om de var klara.
2. Idag ska jag ha quinoa i min sallad.
3. Smakade på tårtfyllningen. Smakade sen en bit tårta (storlek som fick plats på en matsked)
4. Tror jag smakade på en pyttebit sugarpaste en gång för jag ville se hur det smakade rent.

Men på två veckor är det allt. På riktigt. Jag går in 100%.

Måndagsmöte snart.

Vi har måndagsmöte om ca 10 min. Då sitter vi och fikar och vår chef berättar lite om vad som händer och så.
Hon har fortfarande inte sagt vilka som ska avskedas. Jag skulle tro att hon säger det till den det gäller i enrum.
Men tänk om livet var lite mer som en realityshow.

Efter ännu en vecka måste tre personer lämna programmet,
Chefen står med ett guldkuvert i handen. Vi står alla uppradade i korridoren. Nervösa inför beslutet.

Hon öppnar kuvertet. Den första som får jobba vidare nästa vecka är (lång paus) XX YY! Applåder. Jubel. Segergester.

Proceduren upprepas och det blir färre och färre som står och väntar på domen. Person efter person får gå vidare till nästa vecka.

Tillslut återstår 4. En hänger löst men kommer att få fortsätta. De andra tre har gjort sitt.
Spänningen är olidlig. Det är inte kul att vara en av de fyra.

Och den sista som får fortsätta jobba är... Lång paus.


Bilder från tårtkursen


Om ni undrar varför det är mönstrat på det rosa så är det bara att det reflekteras ljus från guldet.




Gillar den rosa rosen skarpt. Jag har sprayat både den och de lila rosorna med ätbar silverspray. Det blir en del av nästa inköp.

Jag tycker mest om den här tårtan av alla jag gjort. Och nu vet jag också varför Johans tårta inte blev lika bra, jag kavlade för tunt.

Det var en väldigt kul kväll. Vi fick göra några kycklingar i marsipan också. Får ta bild på dem med kanske.
Jag köpte såklart lite saker också.
- 1 kg sugarpaste (vit)
- 1 ny rosgrej som är mindre än den jag redan har. Samma srl som den stora lila på bilden.
- Foderblad till rosor i tre strl. (De som de lila rosorna står på)
- Rosblad i tre strl. (De som ligger bredvid den rosa rosen)
- En pensel

Nästa gång ska jag köpa den saken man gör stora pärlor med. Som på bilden. (har en som man gör små pärlor med)
Sen ska jag köpa lite färger och som sagt silversprayen.  Kanske en burk "pärlor". Sen skulle jag vilja ha mycket mycket mer.

Sista depp-inlägget.

Funderar på hur det här året kan börja så dåligt?
Trodde verkligen att 2009 skulle bli bra.

Men sen tänker jag på annat som jag klarat mig helskinnad ur. Under alla mina år. Två händelser som förevigt kommer att följa mig från 2008:

1. Hela husköps-historien och alla de tårarna. Och det gick ju bra tillslut. Vi har huset och vi har gått vidare. Även om ingen är förlåten, det kommer nämligen aldrig att ske.

2. Min hjärtutredning. Hade panik och fällde många tårar när jag fick reda på att något är fel med mitt hjärta. Till slut kom beskedet att det "bara" är ett klaff-fel. Ovanligt i min ålder och kan behöva opereras i framtiden. Eller aldrig. Man vet inte. Så det har jag ju accepterat och gått vidare. Tänker på det ibland, men det är inget jag gråter över längre.

Så jag kommer nog att klara mig helskinnad ur det här med. Det kommer säkert ta tid. Men Hey, det finns verkligen de som har det värre.

Varje gång jag blir depp på något så tänker jag på två kvinnor vars bliggar jag följer.

http://vimmelmamman.blogg.se/ som får reda på idag om hennes cancer spridit sig till levern.

http://mittlivsabina74.blogspot.com som har en obotlig cancer. En jättetumör i nacken bla annat. Man fick i bloggen läsa om att hon varit på begravningsbyrån och planerat sin egen begravning. Valt ut urna och allt.

Då inser jag hur bra jag har det. Även om jag skulle råka hamna mellan två jobb. Ska inte klaga. Det här inlägget blir det sista av depp.


Men va faan.

Får inte reda på vilka som måste sluta förrän nästa vecka.

Vad faan ska jag fördriva tiden med?
Jobba. Men hur lätt är det att hålla fokus?
Hemma kan jag kanske koppla bort. Då finns det ju en del annat.
Det värsta kommer vara mina grubblar-stunder = mina resor till och från jobbet. 2 timmar om dagen.

Hade vart bättre att få reda på det på en gång så att man vet.
Och så att man kan fundera på vad man ska göra sen. Börja planera lite. Söka jobb.


Det här händer inte

Mitt företag ska säga upp tre personer pga arbetsbrist.

Vi har jättemånga stoora projekt på g, men de ligger alldeles för långt fram. Och de skjuts framåt pga de här jävla skitpolitikerna som måste förstöra allt.

Så nu måste tre bli avskedade. Man brukar vid såna här tillfällen gå efter en turordning. Sist in- Först ut.

Vi har en provanställd. Han är sist in och dessutom inte fast.
Jag är den sista fast anställda.

Vet att inget är klart än, men jag gör mig redo på ett liv som arbetssökande. Det känns förjävligt.
Satt och höll tillbaks gråten resten av frukosten. (vi fick reda på det på frukosten) Jag tvingade i mig te fast jag ville kräkas. Sen gick jag in på mitt rum och grät.

Nu sitter jag och mår illa och vill kräkas. Vill åka hem.

Alla skulle maila vilket fack man har till chefen. Jag mailade mitt fack och sen frågade jag även när de berörda skulle få veta. Eftersom jag kände på mig att jag ligger lite illa till. Hon är på möte till efter lunch. Så jag har en lång tid med plågsam väntan framför mig.

Det här händer verkligen inte.

Testade Crosstraniern igår.

Fick ju en crosstrainer i julkapp. Från Samuel. Orkar inte beskriva den, men googla om ni inte vet.
Hur som helst. Bandet till den gick sönder när vi provade den. Sen har det dröjt fram tills nu att vi dels fick nytt band och dels att Samuel bytte ut det gamla.

Så igår kunde jag träna på riktigt på den. Och den är så grymt jobbig. Alltså, jag har ju ingen aning om hur tungt motstånd man ska ha eller hur länge man ska köra. Men jag tog i så pass att jag orkade fem minuter. Sen tog jag en kort paus och sen fem min till.

Sen googlade jag lite idag och man ska tydligen köra 30-60 min. Va? Då måste jag verkligen ha kört för hårt (eller så är jag för otränad). Men jag känner inte av något i kroppen idag, så jag kunde kört hårdare.

Perfekt grej faktiskt. Kan rekommendera den. Man tränar hela kroppen + kondition. Och en plus att man kan ha den framför tv'n. Och att jag inte måste ta mig till ett gym.

Mitt mål är att öka till 10+10 min. Sen får jag se vad nästa delmål är. Slutmålet är 30 min.
Jag får inte gå ut för hårt för om det blir för jobbigt kommer jag bara lägga ner helt.

Märkligt..

Nåt barn i storbritanien har lyckats få ett spöke på film. Eller? Det är ju som en skugga, men det finns ju ingen vägg bakom som skuggan kan synas på, om ni fattar. Det kan ju inte bli en skugga i luften.

Dagen innan hade hans lillasyster klagat att någon lagt klart hennes pussel på natten.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4511289.ab


Jag vill ju tro att det finns något större än oss. Jag har alltid trott att det finns andar. Men jag har aldrig trott att de i så fall skulle synas.

Det har ju alltid påståtts att barn är mer mottagliga. Att de har lättare för att ser och för att förstå. För att de inte är påverkade av alla som säger att de har fel.

Men jag vet inte. Har inte varit med om något övernaturligt själv, men känner flera som har. Eller i och för sig. Jag kanske har varit med om övernaturliga saker, men det kan lika gärna varit tur.

Som tex när ett myggljus satte eld på en byrå när jag och kerstin sov i gäststugan. Det kunde lika gärna brunnit vidare, men det hade slocknat.

Blev så rädd.



Vet ni vad den här skylten betyder?
Det betyder att man inte får köra där utan tillstånd. Enkelt. Det vet jag med.

Ändå körde jag mot den i krhamn i lördags vid 23-tiden. Mitt i centrum, för att jag inte orkade ta en längre omväg. Sen mötte jag polisen i en korsning två minuter senare. Och de vände och började åka efter mig.
Och jag blev så rädd så jag trodde jag skulle dö. Jag hann till och med tänka "undrar om jag kan smita", men slog bort den tanken och började fundera på hur mycket böter det skulle bli.

Sen slutade de följa efter mig. Men jag vart så himla himla rädd. Jag brukar bli rädd när jag har en polis bakom mig, men när jag dessutom visste att jag hade gjort fel. Usch. Jag var helt skakis.

Då började jag tänka på hur jag skulle känna mig om jag hade gjort värre brott och de var mig på spåren. Jag vet inte om jag hade klarat det. Har för klent psyke, helt enkelt.