Sista depp-inlägget.
Funderar på hur det här året kan börja så dåligt?
Trodde verkligen att 2009 skulle bli bra.
Men sen tänker jag på annat som jag klarat mig helskinnad ur. Under alla mina år. Två händelser som förevigt kommer att följa mig från 2008:
1. Hela husköps-historien och alla de tårarna. Och det gick ju bra tillslut. Vi har huset och vi har gått vidare. Även om ingen är förlåten, det kommer nämligen aldrig att ske.
2. Min hjärtutredning. Hade panik och fällde många tårar när jag fick reda på att något är fel med mitt hjärta. Till slut kom beskedet att det "bara" är ett klaff-fel. Ovanligt i min ålder och kan behöva opereras i framtiden. Eller aldrig. Man vet inte. Så det har jag ju accepterat och gått vidare. Tänker på det ibland, men det är inget jag gråter över längre.
Så jag kommer nog att klara mig helskinnad ur det här med. Det kommer säkert ta tid. Men Hey, det finns verkligen de som har det värre.
Varje gång jag blir depp på något så tänker jag på två kvinnor vars bliggar jag följer.
http://vimmelmamman.blogg.se/ som får reda på idag om hennes cancer spridit sig till levern.
http://mittlivsabina74.blogspot.com som har en obotlig cancer. En jättetumör i nacken bla annat. Man fick i bloggen läsa om att hon varit på begravningsbyrån och planerat sin egen begravning. Valt ut urna och allt.
Då inser jag hur bra jag har det. Även om jag skulle råka hamna mellan två jobb. Ska inte klaga. Det här inlägget blir det sista av depp.
Det är ingen ide' att oroa sig i förtid. Det är så lätt att göra det, jag vet, men saker och ting ordnar sig alltid. På ett eller annat sätt. Det är mitt motto i livet. =)
Visst, det kan ju hända mirakel. Men jag vet ju till 99% att jag blir avskedad. Frågan är egentligen bara hur lång uppsägningstiden blir. Jag gissar att jag kommer sluta lagom till påsk. Jag är övertygad om att det kommer ordna sig och att jag kan släppa det här så småningom. Kram