Ytterligare vikt/kroppstankar.
Barnmorskan sa att jag såg trött ut (tack för den btw) och frågade om jag känner mig trött.
Då svarade jag att jag gör det. Och att det är som om det kvittar att jag sover ordentligt på natten.
"Du får vila på dagen också"
Just det. Precis. Jag skrattade och frågade hur det skulle gå ihop på jobbet. Då skrattade hon med och insåg att det ju faktiskt inte fungerar i praktiken. Men på helgen kan du ju vila på dagen. Ja, det gör jag ju redan.
Sen gled samtalet in på att det faktum att jag inte är så stor har vissa nackdelar man inte tänker på. Nämligen att jag själv får svårt att se mig som långt gången. Och att andra inte ser mig som långt gången. Folk som ser mig kanske tror att jag har tre månader kvar, istället för två. Och när det är en månad kvar och jag vill hem från jobbet, så kommer många tänka "men herregud, hon är ju inte så stor så hon borde kunna vara kvar en månad till.." Utan att fatta att BF är om en månad.
För jag bär ju ett barn+fostervatten+stor livmoder ändå. Och jag har massa hormoner ändå. Och hela min kropp är förändrad. Bara att det inte syns lika mycket på utsidan. Skulle jag samlat på mig massa vatten och varit stor som en ko hade folk sett mig som "jättegravid" och därmed ta mer hänsyn. Även såna man inte känner. Jag har (tidigare) hjälpt flera gravida jag inte känner med att plocka upp nåt de tappar eller bära nåt tungt. Men de har ju varit stora. Att jag har svårt att böja mig för att jag nästan kräks då är liksom inte nåt som syns. Eller att jag inte kan lyfta tungt för jag får ont. Foglossning kan man ju dessutom få med betydligt mindre mage.
Det jag vill svamla mig fram till är att många tycker: Liten mage=lång tid kvar, kan gott leva som vanligt, behöver ingen extra hjälp. Och de tycker väl så för att det är det som är det normala. Och det blir en nackdel att vara liten länge. För då blir man placerad i ett helt annat fack än man borde.
Bara att försöka strunta i vad andra säger/tänker. Jag tycker min mage är lagom och det viktigaste är ju att bebisen mår bra. Jag skiter i om de på jobbet tycker att jag ska jobba längre. Då kan de prova att vara gravida och se om det är så enkelt. Jag ska hem till påsk. Punkt.