Min första dag som hästägare. *långt*
Jadå. I lördags kom han äntligen. Min "lilla" Blüthner. Efter mycket velande så lyckades vi få dom stackarna att hitta rätt. De tog inte den vägen vi trodde de skulle ta.
Jag gick ut i spöregnet (ska det inte vara solsken när man får sin häst?) och mötte dem vid vägen. Sen försökte jag äl få in i hjärnan att han faktiskt var inne i transporten. Man ser ju transporter jämt, men inte på det sättet. Sen gick jag fram och de öppnade i fram. Så stod han där inne, helt kolugn, bara tittade på mig och nosade på min hand. Sen lastade de av honom, lugnt och fint. Ledde in honom till stallet där stegga stod och gnäggade av glädje. Han förbi henne och tittade lite, och sen in i hans box. Där var det täcke och skydd av, sen rulla sig. Sen ställde han sig upp och utforskade boxen. Sen stod han ock kliade sig lite och somnade nästan när vi skrev alla papper och sånt. Blev kliad bakom öronen och höll på att somna då med. Sen fick han mat + vara i fred ett par timmar.
Sen kom vi tillbaka för utsläpp. Jag gick först med honom. Sen hade vi en kamp om att han skulle sticka efter den andra hästen och jag ville ta av han grimskaftet, men jag vann. Det var ju inte direkt så kul. Sen hände nåt som gjorde att jag trodde hjärtat skulle stanna på mig. För helt plötsligt var milo borta och sen såg vi att han jagade Blüthner. (j-l-a jaktinstinkt!) Sen ser vi att Blüthner börjar jaga honom, och jag ser inte milo (högt gräs, liten hund). Sen ser jag hur blüther tar sats och halvreser sig och stampar ner framhovarna. O jag bara skrek av panik. Trodde att han hade haft ihjäl min absoluta älskling. Men samuel var helt lugn och bara röt till MILO! och då kom han springades. Och samuel sa att milo hade vart typ två m framför o att han såg på blüthner att han inte ville skada, bara skrämma. O de e klart hade han velat trampa på honom hade han ju gjort det. Behöver jag ens säga att jag grinade och skakade efter det?
Efter det kan jag säga att milo fick en rejäl tillsägning och han har lyssnat på minsta lilla kom hit när han närmar sig hagarna. Och nu vet att att han inte får, tidigare har tydligen ingen sagt till honom när han vart i hagen. Men nu är det ändring på det. Förresten så stod han o skällde på blüthner innan de gick ut i hagen och tyckte att han skulle bli rädd, men det blev han inte.
Aja, sen skulle vi byta hage efgter typ två timmar. De får inte vara i gräshagen hela dagen. Då var jag nervös för att leda över vägen till andra hagen. Men jag gick iaf först. O då var det ju klart att det kom en bil just då, men det gick bra. Han brydde sig inte, men han var fortfarande lite stressig över att inte veta var han skulle o så, så det blev en del halter för att lugna honom. (sen tål jag inte att han går före mig eller att han har för bråttom iväg när man ska släppa honom.) Sen släppte jag honom i hagen lugn och fint. Sen gick de där i bra många timmar.
Sen hände en annan konstig sak. När jag skulle gå o klappa dom så jagade han bort stegga. Hon fick inte komma fram till staketet. Sen hade dom en jaktlekt som inte såg så kul ut. Hagen består av 90 % stenar typ. Och de höll ju på att snubbla hela tiden. O han jagade och jagade. Och hon såg ut att bara vilja därifrån. O jag kände, stackars stegga va skulle jag ta hit honom för?=( Men men. Orolig som man är ringde man till förra ägaren. Och hon sa att han förmodligen gjorde så för att han såg trygghet i henne. (nytt ställe, nya människor, bara en hästkompis att lita på) Och han ville inte att jag skulle ta ut henne så att han blev kvar. Han var helt enkelt osäker på rutinerna. Men samuel gick in och tog stegga och ledde henne fram till staketet och gick emellan (!) när de skulle bråka.
Sen skulle vi iaf ta in dem för natten. Då skulle emelia ta stegga, men hon vågade inte komma fram. Hon fick gå in i hagen och hämta henne. Jag tog Blütner i och gick först. Sen när vi kom fram till stallet var dörren stängd och dem måste öppnas inifrån, så där stod jag med en jättestressad häst som inte fattade vart han skulle. Och han snurrade och han skulle iväg. Försökte väl lugna, men lätt?. Sen öppnade samuel. Skulle leda in, måste gå framför. Kommer in, han springer förbi mig, förbi båda boxarna och in i ett utrymmer där skottkärra o sån är. Panik utbryter. Han lyckas vända, ska sringa före mig in i hans box. Jag vägrar att gå med på det. Stannar tills han är så pass lugn att jag kan gå förbi honom. börjar gå, och tillslut kan jag gå före och leda runt honom. jag kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde, men jag tror att jag mest blev irriterad på honom. Hade väntat mig att det skulle gå lätt. Jag var nog inte rädd, men inte direkt lugn heller. Sen gav vi mat och åkte hem.
På kvällen kändes de väl så där. Jag tyckte att jag hade köpt en hästs om skrämmer bort en annan häst från sin hage och försöker och springa över mig. och som var förvirrad. Och sen var jag fortafarde upprörsd över det med milo. Men samuel sa att det skulle vara så här. jag vet ju också innerst inne att blüthner med all säkerhet inte skulle vara så här sen. Det fanns väl vissa ljusglimtar och jag tyckte att han var sååå söööt. Men just då kändes de inte så kul.
Oj oj. det blev långt de här. Men det är så att jag vill ha det nerskrivet också så att jag kommer ihåg det. jag återkommer lite senare med nästa dag.
Jag gick ut i spöregnet (ska det inte vara solsken när man får sin häst?) och mötte dem vid vägen. Sen försökte jag äl få in i hjärnan att han faktiskt var inne i transporten. Man ser ju transporter jämt, men inte på det sättet. Sen gick jag fram och de öppnade i fram. Så stod han där inne, helt kolugn, bara tittade på mig och nosade på min hand. Sen lastade de av honom, lugnt och fint. Ledde in honom till stallet där stegga stod och gnäggade av glädje. Han förbi henne och tittade lite, och sen in i hans box. Där var det täcke och skydd av, sen rulla sig. Sen ställde han sig upp och utforskade boxen. Sen stod han ock kliade sig lite och somnade nästan när vi skrev alla papper och sånt. Blev kliad bakom öronen och höll på att somna då med. Sen fick han mat + vara i fred ett par timmar.
Sen kom vi tillbaka för utsläpp. Jag gick först med honom. Sen hade vi en kamp om att han skulle sticka efter den andra hästen och jag ville ta av han grimskaftet, men jag vann. Det var ju inte direkt så kul. Sen hände nåt som gjorde att jag trodde hjärtat skulle stanna på mig. För helt plötsligt var milo borta och sen såg vi att han jagade Blüthner. (j-l-a jaktinstinkt!) Sen ser vi att Blüthner börjar jaga honom, och jag ser inte milo (högt gräs, liten hund). Sen ser jag hur blüther tar sats och halvreser sig och stampar ner framhovarna. O jag bara skrek av panik. Trodde att han hade haft ihjäl min absoluta älskling. Men samuel var helt lugn och bara röt till MILO! och då kom han springades. Och samuel sa att milo hade vart typ två m framför o att han såg på blüthner att han inte ville skada, bara skrämma. O de e klart hade han velat trampa på honom hade han ju gjort det. Behöver jag ens säga att jag grinade och skakade efter det?
Efter det kan jag säga att milo fick en rejäl tillsägning och han har lyssnat på minsta lilla kom hit när han närmar sig hagarna. Och nu vet att att han inte får, tidigare har tydligen ingen sagt till honom när han vart i hagen. Men nu är det ändring på det. Förresten så stod han o skällde på blüthner innan de gick ut i hagen och tyckte att han skulle bli rädd, men det blev han inte.
Aja, sen skulle vi byta hage efgter typ två timmar. De får inte vara i gräshagen hela dagen. Då var jag nervös för att leda över vägen till andra hagen. Men jag gick iaf först. O då var det ju klart att det kom en bil just då, men det gick bra. Han brydde sig inte, men han var fortfarande lite stressig över att inte veta var han skulle o så, så det blev en del halter för att lugna honom. (sen tål jag inte att han går före mig eller att han har för bråttom iväg när man ska släppa honom.) Sen släppte jag honom i hagen lugn och fint. Sen gick de där i bra många timmar.
Sen hände en annan konstig sak. När jag skulle gå o klappa dom så jagade han bort stegga. Hon fick inte komma fram till staketet. Sen hade dom en jaktlekt som inte såg så kul ut. Hagen består av 90 % stenar typ. Och de höll ju på att snubbla hela tiden. O han jagade och jagade. Och hon såg ut att bara vilja därifrån. O jag kände, stackars stegga va skulle jag ta hit honom för?=( Men men. Orolig som man är ringde man till förra ägaren. Och hon sa att han förmodligen gjorde så för att han såg trygghet i henne. (nytt ställe, nya människor, bara en hästkompis att lita på) Och han ville inte att jag skulle ta ut henne så att han blev kvar. Han var helt enkelt osäker på rutinerna. Men samuel gick in och tog stegga och ledde henne fram till staketet och gick emellan (!) när de skulle bråka.
Sen skulle vi iaf ta in dem för natten. Då skulle emelia ta stegga, men hon vågade inte komma fram. Hon fick gå in i hagen och hämta henne. Jag tog Blütner i och gick först. Sen när vi kom fram till stallet var dörren stängd och dem måste öppnas inifrån, så där stod jag med en jättestressad häst som inte fattade vart han skulle. Och han snurrade och han skulle iväg. Försökte väl lugna, men lätt?. Sen öppnade samuel. Skulle leda in, måste gå framför. Kommer in, han springer förbi mig, förbi båda boxarna och in i ett utrymmer där skottkärra o sån är. Panik utbryter. Han lyckas vända, ska sringa före mig in i hans box. Jag vägrar att gå med på det. Stannar tills han är så pass lugn att jag kan gå förbi honom. börjar gå, och tillslut kan jag gå före och leda runt honom. jag kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde, men jag tror att jag mest blev irriterad på honom. Hade väntat mig att det skulle gå lätt. Jag var nog inte rädd, men inte direkt lugn heller. Sen gav vi mat och åkte hem.
På kvällen kändes de väl så där. Jag tyckte att jag hade köpt en hästs om skrämmer bort en annan häst från sin hage och försöker och springa över mig. och som var förvirrad. Och sen var jag fortafarde upprörsd över det med milo. Men samuel sa att det skulle vara så här. jag vet ju också innerst inne att blüthner med all säkerhet inte skulle vara så här sen. Det fanns väl vissa ljusglimtar och jag tyckte att han var sååå söööt. Men just då kändes de inte så kul.
Oj oj. det blev långt de här. Men det är så att jag vill ha det nerskrivet också så att jag kommer ihåg det. jag återkommer lite senare med nästa dag.
Kommentarer
Trackback