Tankar om ingenting

Älskar min samuel och min milo. Det slog mig i helgen att jag verkligen tycker om Milo så mycket att det gör ont i mig att se honom ledsen. Fysiskt ont. Han hade haft det tråkigt hela dagen för vi höll på i stallet. Sen på kvällen så låg han och såg jätteledsen ut och var inte som vanligt. Usch va jobbigt det var att se. Kändes verkligen som om han kände sig bortglömd fast han inte är det. Och det kommer han verklligen inte bli även när jag har hästen att ta hand om också.

Känns som om de inte kan bli så mycke mer tid än så här i stallet. Har ju varit där exakt hela dagen påde lördag o söndag. Så mycke kommer ja nog inte va där sen. Så jag hoppas att ja ska hinna med timmes-promenaden med milo också. Ja kan ju alltid gå dit, men då orkar ja inte gå tillbaka också. Speciellt inte om ja ska rida.

Annars va midsommar ganska lugnt. Kom på igår kväll att det var första gången vi lagade mat på hela helgen. Har ätit hos samuels mamma för att vi har jobbat i stallet. Sen va vi ju i stugan med. Den traditionella fotbollen var kul. Det var ganska jämna lag i år. Filip och oliver var väljare. Oliver valde Karin (skräll) sen valde Filip Johan. Patric bara tack för att ingen av mina söner vill ha mig.. hahaha..

Provade boxarna med stegga med. Hon verkade nöjd..=) Allt är typ klart nu. Inne i stallet. Två små bitar i taket som ska upp bara, o lite att måla. Sen ska vi lägga lite grus utanför o göra klart hagen. O så klart lägga in spån o sätta upp lite saker. Men de e ju bara kul, så de räknas inte...