Tankar om ingenting

Det ringde en spekultant på vårt hus som kommer o tittar på måndag. Nu känns det att det bränns.. Känns ju faktiskt tråkigt att sälja sitt hem. Där man har gjort iordning allt så man trivs. Där man helt enkelt känner sig hemma. Tänk om man inte trivs i ett annat hus?

Visst.. Jag vet att vi inte kan bo där för evigt och så, eftersom det är så litet, men i alla fall. Fick ju en klump i magen av att höra att någon annan kanske ville ha det. Sen ska man åka förbi där och verkligen se att det är någon annans..

Jag får försöka se det från den ljusa sidan och tänka att vi får det bra sen. Just nu känns det som om det nästan är klart att vi får köpa huset vi vill ha. Men som sagt, tänk om man inte trivs..

Jag får se det som att jag i alla fall får inreda ett nytt hus nu. Och dessutom göra köket. Ett drömkök. Och att jag kan se hästarna från fönstret. Och att vi inte bor lika nära en stor väg. Och att vi ska bygga upp en övervåning som jag ska rita. Inte inom det närmsta året, men nån gång. Sen får jag ju garage med. Och tvättstuga. Och diskmaskin. Och en klädkammare där mina skor får plats. Och ett eget stall. Egen mark. Stor gård med staket där milo kan springa o härja. 

Ska nog ladda hem de där planeringsverktyget från IKEA. 

Det känns lite bättre. Vad velig jag är.