Glömde sladden..
Skulle lagt upp några bilder från igår här men jag fick inte med sladden till kameran. (man tänker inte på att alla datorer inte är så moderna som våran hemma med kortläsare..:) ) Får försöka komma ihåg imorgon då.
Så istället vill jag skriva om en sak jag tänkt mycket på. Som man ofta mer eller mindre pratar om. Sen läste jag en intressant diskussion om det nyss. Att låta barn ta ansvar.
Att föräldrar (med flit i stort sett) gör barnen osäkra för att känna sig behövda.
Jag tror verkligen att det är så. Jag kan tänka mig att det är så. Jag vet ett exempel. Men jag tänker inte skriva om det. (Mina syskon ska inte ta åt sig, för det handlar inte om nån av dem eller deras barn.)
Och sen finns det ju de som överför rädslor på barnen. Och så finns det de som inte låter barnen göra saker som är farliga, typ bada med kompisar eller vad som helst. Bara för att de själva är rädda för vatten. Att föräldrarna på ett eller annat sätt gör barnen osäkra genom att inte låta dem prova saker.
Jag tänkte på hur jag själv skulle bli som förälder. Om jag skulle bli överbeskyddande. Klart man skulle vara rädd om sina barn och oroa sig för dem. Vilja dem allt väl i världen. Men jag tror inte att jag skulle skrämma upp dem a la Krösamaja för allting. Lätt att sitta här och lova nu kanske, får väl se i framtiden om jag tycker detsamma då.
Men jag tycker bara att det är ett konstigt betende att inte låta barnen bli stora. Är det där skon klämmer? Typ sitta och mata och barnet får aldrig lära sig själv. Kul som vuxen att inte kunna.. :) Nerå.. Men andra saker. Tex vara hemma själv. Få en egen nyckel. Ta hand om syskon. Hjälpa till med mat. Vad som helst.
Vet inte ens vad jag vill med det här. Mest att det stör mig när barn som går i skolan behandlas som bebisar. De får aldrig göra nåt, och tror att allt är farligt. Så vill inte jag att mina barn ska vara.
Så istället vill jag skriva om en sak jag tänkt mycket på. Som man ofta mer eller mindre pratar om. Sen läste jag en intressant diskussion om det nyss. Att låta barn ta ansvar.
Att föräldrar (med flit i stort sett) gör barnen osäkra för att känna sig behövda.
Jag tror verkligen att det är så. Jag kan tänka mig att det är så. Jag vet ett exempel. Men jag tänker inte skriva om det. (Mina syskon ska inte ta åt sig, för det handlar inte om nån av dem eller deras barn.)
Och sen finns det ju de som överför rädslor på barnen. Och så finns det de som inte låter barnen göra saker som är farliga, typ bada med kompisar eller vad som helst. Bara för att de själva är rädda för vatten. Att föräldrarna på ett eller annat sätt gör barnen osäkra genom att inte låta dem prova saker.
Jag tänkte på hur jag själv skulle bli som förälder. Om jag skulle bli överbeskyddande. Klart man skulle vara rädd om sina barn och oroa sig för dem. Vilja dem allt väl i världen. Men jag tror inte att jag skulle skrämma upp dem a la Krösamaja för allting. Lätt att sitta här och lova nu kanske, får väl se i framtiden om jag tycker detsamma då.
Men jag tycker bara att det är ett konstigt betende att inte låta barnen bli stora. Är det där skon klämmer? Typ sitta och mata och barnet får aldrig lära sig själv. Kul som vuxen att inte kunna.. :) Nerå.. Men andra saker. Tex vara hemma själv. Få en egen nyckel. Ta hand om syskon. Hjälpa till med mat. Vad som helst.
Vet inte ens vad jag vill med det här. Mest att det stör mig när barn som går i skolan behandlas som bebisar. De får aldrig göra nåt, och tror att allt är farligt. Så vill inte jag att mina barn ska vara.
Kommentarer
Trackback