Mardröm..

Jag drömde så verkligt och otäckt.

Att Samuel hade något hjärtfel och inte skulle leva mer än något år till. Och i drömmen var jag på Karin och Patrics bröllop. Så satt man där och försökte hålla minen för ingen annan visste då. Och sen hur jag bara totalt bröt ihop o ingen fattade vad som var fel.

Och det som var så konstigt var att jag först bara tänkte hur synd det var om mig. Om stackars mig som skulle få
leva ensam. Om stackars mig som skulle tjuta. Men sen (i drömmen) så började jag tänka stackars Samuel. Hur känns det här för honom? Att bara få leva till man är 25 kanske..

Sen kom vändningen att läkaren hade haft fel. Jag vågade såklart inte tro det men det var nog så. Sen vaknade jag väl.. Väldigt glad att allt var en dröm. Det låter kanske lite konstigt men även om det bara var en dröm så hjälper det en att få perspektiv på saker. Hur viktig han är för mig. Om det skulle hända något liknande på riktigt vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback