Blir alltid lika förvånad.

Det blir grönt så fort ute!
Ena dagen har träden knoppar och andra är det grönt överallt.

Har haft en lugn helg. Byggt om hagen. Klippt gräs för första gången. Läst. Solat. Grillat. Tvättat och städat bilar. Gått promenad. Englas begravning.

Lite brun har jag blivit. Eller ja, röd. Men det lär ju övergå till brunt snart.. Armarna är bruna dock.

Läste om arbogabarnens begravning. Första stycket i en artikel var väldigt rörande. Att förra veckan skulle båda barnen fyllt år. Men istället för att planera födelsedagskalas så fick föräldrarna planera begravning och minnesstund. Sen hade båda föräldrarna skrivit minnesbrev och hur de tänkte sig att barnen höll varann i handen genom detta. Och att mamman tänkte sig att sonen skulle ta hand om sin lillasyster precis som i livet.
På ett sätt känns det fallet värre. Att de inte kommer åt den jälveln som gjorde det. Kan hon inte bara erkänna? Ofta man sitter i rätten och skrattar.

Nu vet jag inte hur jag kom in på detta helt plötsligt, men jag ville väl få fram att i allt de här fina som är nu, sol värme grönska, så händer så mycket ont. Man glömmer nog hur bra man har det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback