Tankar om ingenting

Med tanke på rubriken så kommer detta inlägg mest innehålla skryt och då kan ni ju själva räkna ut att det gick bra igår.

Jag trodde inte alls att det skulle gå så bra som det gjorde. Jag hämtade transporten och ställde den på gården. Mockade ur och sopade och la i hö. Sen gick jag in i stallet och hämtade borstar och repgrimma och transortskydd. För övrigt hade jag 3 framskydd och ett bak med de är korta så jag kunde använda dom i alla fall. Kan lägga till att jag fick med de skydden när han kom, så det är inte jag som köpt fel.

Sen när jag kom ut stod samuel med blüthner så han fick beta bakom transporten. Såg väl lugn ut. Sen gjorde jag iordning honom och samuel skulle ta ur broddarna som inte blivit gjort än för de satt så hårt. Men det var inte det lättaste för allt vi orkade hämta va en hovtång.(se bild, lägg på 20 års rost)


Till slut fick vi bort alla utom en. Men efter det var jag helt slut för jag hade jacka på mig och solen låg på + att det var ansträngande.

Sen själva lastningen. Tänkte byta till repgrimman men orkade inte så vi provade med den vanliga mjuka. Och sen gick han upp på rampen och tänkte gå in första gången men ångrade sig. Sen gick han in på kanske 5:e försöket. Så det tog mellan 5 och 10 min! Väl inne började han äta på en gång.

Sen åkte vi. Sa nåt om att vi skulle åka sakta så vi inte behövde göra nån kraftig bromsning. 5 sek senare måste vi göra en bromsning för att det var en mc som kört i diket. Så då skulle samuel hjälp dom upp med den. De va inte illa skadade iaf, kunde gått mkt värre. Så det slutade med att vi fick stå still på stora vägen i 30 min. Jag gick och plockade gräs och fjäskade in mig lite. Och han stod helt kolugnt då med. Fast de höll på o starta mc'n, de kom förbi en långtradare i 2 km/h och "pös till", en hästtransport som stannade så den hästen gnäggade. Med andra ord massa intryck och fortfarande lugn. Var det min häst?

Sen kom vi äntligen fram till hovslagarn. Urlastningen gick jättelugnt till. Sen skötte han sig utmärkt där med, bättre än hemma faktiskt. Kul att se hennes stall och hästar. Hon fick till hoven rätt bra men det var tydligen inte så lätt. Sen fick han gå ner till hagen och titta på hennes tjejer 12, 2 och 1 år. Han såg ut att vilja in och hälsa lite.

Sen in i transporten, kanske tredje försöket. Han ville hellre stå och äta hennes gräs.
Sen hela vägen hem och en lika lugn urlastning hemma. Och stegga va så glad när vi kom tillbaka med honom. Och han var för den delen också jätteglad och gjorde ett jättegnägg till svar åt henne.

Sen va de hög tid att komma in och äta. Klockan va väl kvart över nio kanske när vi kom hem. Han sov nog gott sen. Och jag va så stolt, så stolt. ÄR så stolt kanske man ska säga..=)

Stort tack till min snälla kusse Gerda för att vi fick låna hennes transport!