Det gick bra!
Jag är så lättad nu att allt gick bra igår.
Jag fick samma sköterska som förra året. Hon kom ihåg mig och varför jag var där. Så det började ju bra. Sen började hon med EKG-grejer och ultraljudet. Och hon informerade om att min doktor snart skulle komma in och titta han också. Jag berättade att jag var gravid, så de ska veta varför hjärtat slår fortare och är större och allt vad det är. Hon frågade lite om bebisen och om annat. Hon ryckte mig inte i armen.
Sen kom doktorn in och hälsade. Han satte sig ner och frågade hur jag mådde och om jag känt av något med hjärtat. Sen satte han sig bredvid mig och började titta på hjärtat på skärmen. Den här gången låg jag så jag kunde se skärmen, men jag vet ju inte hur ett friskt hjärta ser ut, så jag försökte att inte analysera det jag såg. Bara konstigt att se sitt hjärta... Sen sa han att han skulle gå in på sitt rum och ta fram förra årets bilder, så att han kunde jämföra. Och att jag skulle komma in till honom sen.
Sköterskan torkade av mig det värsta kletet och erbjöd mig mer papper att ta det sista själv. Sen sa hon att jag kunde klä på mig och komma ut när jag var klar. Jag gjorde som hon sa. Och det var här jag blev som mest nervös. Benen skakade ganska mycket tror jag. Jag gick ut i korridoren och tittade in i doktorns rum. Och sköterskan som var lite längre bort sa att jag kunde gå in.
Gick in. Satte mig. Och han sa utan några krussiduller att det inte hade ändrat sig något sen förra året. Jag andades ut. Jag kan ju aldrig få höra att det blivit bättre, så oförändrat är ju det bästa jag kan få. Sen sa han att eftersom det inte hänt nåt på "första" året så tror han med stor säkerhet att det här är något som kommer att ta många år. Han föreslog att vi skulle ses om TVÅ år igen. Om jag inte kände något konstigt.
Sen frågade jag om graviditeten och om det här skulle han nån inverkan. Jag har ju varit så rädd att bli klassad som riskpatient och bli tvingad att föda i örebro. (Eller ännu värre att jag skulle behöva göra "abort" nu, för att rädda mitt eget liv) Men han lugnade mig och sa att det här inte kommer påverka graviditeten.
Men i och med att hjärtat och blodomloppet genomgår en sån förändring under graviditetenn så tyckte han att vi skulle ses om ett år i alla fall, för säkerhets skull.
Nu kan jag andas ut.
Ultraljud
Berätta för chefen
Hjärtultraljud
Jag fick samma sköterska som förra året. Hon kom ihåg mig och varför jag var där. Så det började ju bra. Sen började hon med EKG-grejer och ultraljudet. Och hon informerade om att min doktor snart skulle komma in och titta han också. Jag berättade att jag var gravid, så de ska veta varför hjärtat slår fortare och är större och allt vad det är. Hon frågade lite om bebisen och om annat. Hon ryckte mig inte i armen.
Sen kom doktorn in och hälsade. Han satte sig ner och frågade hur jag mådde och om jag känt av något med hjärtat. Sen satte han sig bredvid mig och började titta på hjärtat på skärmen. Den här gången låg jag så jag kunde se skärmen, men jag vet ju inte hur ett friskt hjärta ser ut, så jag försökte att inte analysera det jag såg. Bara konstigt att se sitt hjärta... Sen sa han att han skulle gå in på sitt rum och ta fram förra årets bilder, så att han kunde jämföra. Och att jag skulle komma in till honom sen.
Sköterskan torkade av mig det värsta kletet och erbjöd mig mer papper att ta det sista själv. Sen sa hon att jag kunde klä på mig och komma ut när jag var klar. Jag gjorde som hon sa. Och det var här jag blev som mest nervös. Benen skakade ganska mycket tror jag. Jag gick ut i korridoren och tittade in i doktorns rum. Och sköterskan som var lite längre bort sa att jag kunde gå in.
Gick in. Satte mig. Och han sa utan några krussiduller att det inte hade ändrat sig något sen förra året. Jag andades ut. Jag kan ju aldrig få höra att det blivit bättre, så oförändrat är ju det bästa jag kan få. Sen sa han att eftersom det inte hänt nåt på "första" året så tror han med stor säkerhet att det här är något som kommer att ta många år. Han föreslog att vi skulle ses om TVÅ år igen. Om jag inte kände något konstigt.
Sen frågade jag om graviditeten och om det här skulle han nån inverkan. Jag har ju varit så rädd att bli klassad som riskpatient och bli tvingad att föda i örebro. (Eller ännu värre att jag skulle behöva göra "abort" nu, för att rädda mitt eget liv) Men han lugnade mig och sa att det här inte kommer påverka graviditeten.
Men i och med att hjärtat och blodomloppet genomgår en sån förändring under graviditetenn så tyckte han att vi skulle ses om ett år i alla fall, för säkerhets skull.
Nu kan jag andas ut.
Ultraljud
Berätta för chefen
Hjärtultraljud
Kommentarer
Postat av: Sara
Vad bra att allt såg bra ut!!!
Hittade du något fynd då??
Kram
Postat av: Stina
Ja det var jätteskönt att höra.
Jag hittade dessvärre inga fynd, vi provade lite saker och hittade massa roliga kläder att skratta åt. Så vi hade kul ändå, billigt blev det också. ;)
Postat av: Sara
Ja, det är ju aldrig fel att bara titta och ha roligt.. Skönt för plånboken också, blir ju rätt mycket att handla ändå när man ska ha bebis.. Fast det är ju bara roligt iofs.. =)
Har en del saker du kan låna om du vill också.. =)
Trackback