Ett roligt telefonsamtal.
Ringde hem till Karin igår. Oliver svarade. Han var själv hemma. Hade förmodligen långtråkigt.
Och han har något som inte många barn har; förmågan att kunna prata i telefon. Andra barn brukar vara så tysta och man får draaa ur dem svar på frågor. De verkar inte fatta vem de pratar med och de verkar inte fatta att telefonen är riktig.
Men Oliver berättade glatt om allt hans pyssel, alla hans ballonger och om vad han har gjort på dagis igår. Utan att jag frågade. Och så rätt var det var skulle jag gissa ljud. Han klippte med saxen och frågade vad det var. Jag gissade penna. Men det skulle ju vara sax.
Sen frågade han om vårat hus och det gamla huset. Vilka som bor där nu. Och sen återigen gissa ljud. Den här gången var rätt svar: En stor burk med en mugg i, och i muggen fanns två glasspinnar. Sen frågade han om Samuel och djuren. Och sen frågade han vad jag gör och varför man inte ser varandra genom telefonen.
Sen ville jag inte avbryta honom. Dels för att det var kul att prata och dels för att jag inte ville göra honom ledsen. Så jag tänkte att jag får prata tills Karin kommer hem igen. Men så rätt vad det var så sa han: "Vill du att jag ska säga till mamma att du ringde och ville veta vad vi ska göra i helgen?" Och det ville jag ju. Sen kunde jag avsluta samtalet som man gör med en vuxen.
Och jag var glad hela kvällen sen. Jag fick verkligen energi av att prata med honom.
Och han har något som inte många barn har; förmågan att kunna prata i telefon. Andra barn brukar vara så tysta och man får draaa ur dem svar på frågor. De verkar inte fatta vem de pratar med och de verkar inte fatta att telefonen är riktig.
Men Oliver berättade glatt om allt hans pyssel, alla hans ballonger och om vad han har gjort på dagis igår. Utan att jag frågade. Och så rätt var det var skulle jag gissa ljud. Han klippte med saxen och frågade vad det var. Jag gissade penna. Men det skulle ju vara sax.
Sen frågade han om vårat hus och det gamla huset. Vilka som bor där nu. Och sen återigen gissa ljud. Den här gången var rätt svar: En stor burk med en mugg i, och i muggen fanns två glasspinnar. Sen frågade han om Samuel och djuren. Och sen frågade han vad jag gör och varför man inte ser varandra genom telefonen.
Sen ville jag inte avbryta honom. Dels för att det var kul att prata och dels för att jag inte ville göra honom ledsen. Så jag tänkte att jag får prata tills Karin kommer hem igen. Men så rätt vad det var så sa han: "Vill du att jag ska säga till mamma att du ringde och ville veta vad vi ska göra i helgen?" Och det ville jag ju. Sen kunde jag avsluta samtalet som man gör med en vuxen.
Och jag var glad hela kvällen sen. Jag fick verkligen energi av att prata med honom.
Kommentarer
Trackback