Tankar om ingenting

Istället för en trevlig helg hade jag en helg där jag mådde skit.
Natten till lördagen började jag få ont i huvudet. Var uppe mitt i natten och kräktes. Kräktes blod för första gången i mitt liv. Grinade.

Vaknade på lördagen och insåg att Samuel också var dålig och kräktes. Han hade varit ute dagen innan, men han hade inte drucklit alls mycket och kände sig aldrig påverkad. Han brukar aldrig bli dålig. Han hade också jätteont i huvudet.

Jag kräktes också. Sen hade jag så ont i huvudet att jag höll på att dö. Kunde ju inte ta alvedon när magen kråpnglade så. Torbjörn var så snäll och åkte och köpte cola, blåbärssoppa och alvedon suppar. Kunde inte tacka honom nog. Nån som också ska tackas är Emelia som tog hand om lilla pållen.

Så vi låg helt utslagna i sängen till klockan 14. En kvart senare var Karin och barnen på plats för att leta tomte. Jag följde med dit och höll god min. Mådde bättre en liten stund. Sen efteråt fick vi skippa fikat, för då var det dags att börja kräkas igen.

Samuel mådde bättre. Vid sjutiden lyckades jag få i mig några varma mackor. Och här snackar vi rostisar med smör och ost, absolut inte minsta brunt på dem och skära bort kanterna. Efter det mådde jag bättre. Vi kollade på dansbandskampen.

På söndagen mådde vi som vanligt igen, men jag känner mig ändå snuvad på en ledig dag. Jag vet att jag klagar så mycket här nu, men jag vill av nån anledning ändå komma ihåg alla såna här tråkiga saker också. Då vet man när man mår bra sen.