Vad bra det går.

Skulle ju komma igång här, men det har ju blivit rätt dåligt med det.
Har ju börjat jobba. Har avklarat snart tre veckor. Det går bra och jag trivs.

Det som känns tråkigt är att jag var så van vid att vara hemma jämt. Man kunde gå en timme varje dag med Milo och hinna pyssla med Blüthner osv. Sen städa och hålla fint utan att det var jobbigt. Laga mat i lugn och ro. Se till att man hade allt man behövde ha hemma. Titta på tv och göra roliga saker. Umgås med folk!

Nu är det mera, vakna, åka, jobba, åka, äta, sova. Går och lägger mig nio och nu har vi haft så mycket att jag behövt jobba över. Kommer ofta hem halv sju. 2.5 timme fritid. Det är inte utan att man blir lite less. Speciellt när det är så mörkt ute att alla uteaktiviteter väljs bort.

Men men. Jag ska egentligen inte klaga. Nu slipper jag ju oroa mig för räkningarna. Och jag slipper AF. Det finns ju helger. Och sen är det ju en begränsad tid jag ska vara här. Det är mer synd om dem som inte har jobb. Och jag skulle verkligen inte vilja vara arbetslös igen.

Jag försöker lösa mitt dåliga samvete gentemot Blüthner med att leta medryttare. Men vem vill rida hos mig liksom. Jag bor mitt ute i skogen utan bussförbindelser. Jag har inget ridhus, inte ens bana. Då spelar det ingen roll att det är gratis och att det är en jättesnäll häst. Men men. Jag får hoppas att det finns nån.
Om nån känner nån; HÖR AV DIG.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback