Tankar om ingenting

Oj vad tiden gått fort.
Tittar på "livet på BB" på femman. Det känns som om det var igår jag var där. De andas så otroligt mycket lustgas i det programmet. Jag såg fram emot att prova det, men när jag var där hade jag inte en tanke på det. De frågade nån gång om jag ville ha, men jag ville inte tappa min sinnesnärvaro.

Jag tänker fortfarande mycket på förlossningen. Att det blev så bra till slut. Det jag var rädd för var att inte minnas i efterhand, jag drömde mycket mardrömmar om det. Och jag var rädd för att få panik och tappa kontrollen. Men inget av dem hände. Säkert tack vara profylax-andningen. Det är verkligen den bästa kurs jag gått. Jag är glad att jag inte tog lustgas. Jag minns allting in i minsta detalj, och minns exakt hur jag kände och tänkte när jag första gången tittade på min son. Hade inte velat vara hög som ett hus och ha minnesluckor.

Och lille Jonathan växer och växer. Han fick vaccinationer i onsdags. Han skrek när han fick sprutorna, men det gick bra att lugna honom igen. Han är så söt när han plutar med underläppen. Sen var han febrig och gnällig. Han ville äta varannan timme, dels för att han säkert var törstig av febern. Och dels för att han ville trösta sig. Det var ju bara att ställa upp och låta honom. Så jag var ganska slut jag med. Dålig sömn och all energi till att producera mjölk. Men vad gör man inte.. ;)

Nu har han återhämtat sig och är vanliga glada Jonathan. Han har börjat "prata" jättemycket. Högre och högre för varje dag. Han pratade med sänglampan en lång stund igår. Och varje gång han får syn på mig så ler han med hela ansiktet. Kärleken är otrolig.