Att leva i ovisshet..
En annan sak jag tänkt på är det här med KUB-test. Man gör tester som visar hur stor sannolikhet det är att barnet har någon kromosomskada. Får man resultat som visar på hög risk, så får man göra fostervatten- eller moderkaksprov. Där får man svar på om det finns ett kromosomfel. Men sen då? Då ska man alltså bestämma om man ska behålla barnet eller inte.
Nu när alla erbjuds att göra KUB-test tror jag att många gör det för att försäkra sig om att få låg risk. Och sen kunna andas ut. Jag tror inte många tänker på vad de egentligen gör; nämligen kollar om barnet ska finnas kvar eller tas bort. Jag tror många inte tänker på vad höga siffror skulle innebära. Nämligen att de måste ta ett jättesvårt beslut om deras barn i magen.
Jag visste att jag skulle må dåligt av att sättas i den siuationen, så jag gjorde inget KUB-test. Även här tycker jag att det är upp till var och en, men jag tycker man ska ta sig en funderare om man klarar att ta ett så svårt beslut innan man gör KUB-testet. Dessutom tänkte jag att om något är allvarlig fel med barnet, som allvarliga hjärn-eller hjärtfel, så ser de det på det vanliga ultraljudet. Och då är det en helt annan fråga.
Det är klart att jag mest av allt önskar mig ett barn som lever och som är friskt. Man tänker alltid "det där händer inte mig". Men varför skulle det inte kunna göra det? Om jag skulle få ett barn som inte är friskt, så skulle jag kunna älska det ändå. Jag skulle försvara det med näbbar och klor. Det skulle vara min skatt ändå. I början skulle jag säkert vara besviken och tycka att det var orättvist, och så tycker jag att man får känna.
Så att inte veta allt tycker jag är det bästa. Man har inte kontroll på allting ändå och Everything happens for a reason.
Bra skrivet. Gjorde inte heller KUB av samma anledning..
Vi var inne på att göra KUB-test, lite grann för att få göra ultraljudet oxå. ;-) Men sen när vi varit på informationsträffen så kände vi att vi skulle skita i det. För precis som du skriver - vad skulle man göra med informationen sen?
Fast däremot ska vi ta reda på kön på riktiga ultraljudet i mars, vi är för nyfikna för att hålla oss ;-) (om bebben vill visa det vill säga)
Kram P
Fler som tänkte samma som vi gjorde. Skönt att fler tänker efter före vad det är de ger sig in på.
Jag kan tänka mig fördelen att man kan köpa fler kläder. Och att det kanske blir verkligare om man vet könet. Som sagt, alla gör som de vill.. ;)
Det här är tankar som för en till de nya DNA-teknikerna där man kan kolla exakt i förväg vilka sjukdomsanlag man själv/sitt foster har och styra hur olika gener kommer till uttryck. Självklart vill alla ha friska barn, men jag tycker ändå att de här teknikerna är oetiska. Vart drar man gränsen för vad tekniken ska få användas till? Livshotande sjukdomar? Utvecklingsstörningar? Alla defekter är ju inte livshotande men ändå oönskade.
Detta kan ju även missbrukas till att avla fram individer med enbart "starka" anlag och en slags elitism. Jag tycker att det är att mixtra med naturens gång lite för mycket. Vi hade häftiga diskussioner om det här på gymnasiet, alla tyckte att det var fritt fram att ändra generna så att alla blir friska, men jag tycker att även utvecklingsstörda har rätt att finnas, de är lyckliga och dessutom är riskerna med den här sortens teknik för stora för att bedriva. Vad tycker ni?