Profylaxen
Det var hur som helst jättebra. Vi var båda positivt överraskade. Inget obegripligt flum, utan fakta framfört på ett ledigt sätt. Kursledaren heter Lycka, och kunde verkligen ge sig hän och bjuda på sig själv. Hon var helt otrolig och medryckande.
Det handlar ju mycket om vad som händer i kroppen om vi spänner oss och slutar andas. Och så övar man på att slappna av och på att andas. Hon sa bland annat att om man ska lyfta nåt riktigt tungt, så tar man i och håller andan för att spara luft. Men det funkar liksom inte på förlossningen. Så då måste man "träna sig på" att byta luft i krystningar och så vidare.
Sen hade vi andningsövningar där man lär sig parera andingen med hur ont det gör. Samuel skulle nypa mig jättehårt i låret och sen skulle vi se skillnaden om vi andas medvetet eller bara går på reflex och kanske till och med håller andan. Och det var skillnad.
En annan övning handlar om att slappna av i hela kroppen, utom tex en av armarna som är jättespänd. Och det är skitsvårt. Och det är ju för att visa hur svårt det är att vara avslappnad i resten av kroppen när den största och starkaste muskeln (livmodern) spänner sig för fullt.
Sen tycker jag att det var bra att få lite grundkunskaper om förlossningens förlopp. Hur det kan börja, vad som händer i kroppen, hur smärtan uppkommer, när man ska ringa in till BB osv. Nog för att jag känner att jag har koll, men jag vet inte hur mycket koll Samuel har. Så det kändes skönt för mig att veta att han vet. Jag tycker att även om det skulle visa sig att allt annat på kursen var skit, så kommer man ändå varandra närmre inför förlossningen. Innan har vi inte pratat så mycket, för vi visste liksom inte vad vi skulle prata om.
Till nästa gång ska vi prata mer om pappans roll och mer om mental träning. Vi fick lite läxa om mental träning. Tex skriva upp våra drömförlossningar och vilka orosmoln som finns.
Hmm. Intressant jämförelse med att lyfta något tungt, men det stämmer egentligen inte. När du lyfter och håller andan är det för att öka buktrycket, dvs stabilisera bålen för att inte skada ryggen. I en förlossningssituation har du inte det behovet, även om det ger bra påtryckningskraft jämfört med att skrika. Men då är det väl bara i utkrystningsfasen. Frågan är: känner man verkligen ett behov av att hålla andan i syfet att trycka under värkarbetet? För det är väl då profylaxen har sitt huvudsyfte?Har hon egentligen inte dragit en något sned parallell? Oj, det här blev längre än menat, och rörigare.
Hon menar (och min mamma barnmorskan intygar) att många tar i och håller andan när de krystar. Och att man känner behov av att hålla andan när man krystar. Har ju aldrig fött barn själv, så jag har ju ingen aning hur det kommer kännas. Men det är tydligen nån slags reflex. Och profylaxen har inte alls sitt huvudsyfte under krystningen, om det var så du menade, utan under hela värkarbetet. Kul med nån som är intresserad, synd bara att du är blyg och inte skriver namnet.. ;)
Men det var ju jag!!! Trodde du skulle fatta det?? =D Och jag bara funderade helt öppet, och jag menade (och skrev) att profylaxen har väl sitt syfte under värkarbetet, inte under utkrystningsfasen eller vad den heter. Då fattar jag att man vill hålla andan, men frågan är om man vill det under vanliga värkarna? Förstår du? När man inte ska trycka?
Tänkte först att det var du, för det är ditt språk. Men jag blev ändå tveksam.. Profylaxen har sitt syfte hela förlossningen. Både när man går hemma med värkar och när man till slut krystar.. Att man håller andan under värkarna innan är nog ännu vanligare. Många håller andan när de får ont. Tänk dig att du slår i tån skithårt i en tröskel, flåsar du då för att kompensera eller håller du andan?