Vecka 28

Tiden går. 12 veckor kvar. Klassiska gränsen där fostret räknas som ett barn, oavsett om det skulle födas dött. Sen att mitt foster har varit Barn för mig längre än så är en annan sak.
Hitills verkar losec mups vara bra och hjälpa mot min katarr.

Annars mår jag bra. Magen växer. Ska förhoppningsvis köpa ett par mamma-jeans i helgen. Lite trött på leggings. Men jag är ändå tacksam att det är ett så bra mode nu. Det finns ju massa fina tunikor man kan ha även med mage. Naveln börjar vilja puta utåt, men vågen visar inget än.

Jag frågade mamma om jag skulle hört något nu (två v senare) om mitt järnvärde var dåligt. Hon sa att jag skulle fått brev om det i så fall. Sen sa hon "Men ditt järvärde är väl bra? Det har jag för mig i alla fall" Haha, undrar om jag ska anmäla henne för att hon tjuvkikar i min journal på datorn... ;)

Höll på att köra på en älg igår. I snöyran. Men det var inte min tur igår heller. Det är ju så jag tänker. Alla ska dö när det är dags för dem. Det var inte min tur än. Och det är jag glad för.

Vi har så mycket snö hemma att man knappt tror sina ögon. Får ta bildbevis så man kommer ihåg hur illa man hade det. Traktorn startade igår i alla fall. Är den borta från gården när vi kommer hem ska vi fira. Däremot kunde inte borraren ta sig fram i kaoset igår, men de skulle göra nytt försök idag..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback