Tankar om ingenting

Oj vad fort det har gått fram tills nu. Så här såg han ut igår på sin 7 veckors dag. Han har för andra dagen en body i strl 62. Nu är det bara att lägga undan 56-kläderna. Känns lite sorgligt, men man vet ju att det är bättre att han växer som han ska...

Han äervärldens goaste unge (jag är inte alls partisk), sover och äter och är nöjd. Han kan ligga vaken själv i sin vagn och vara nöjd. Han sover oftast bra på nätterna, men inte hela natten såklart. Jag ammar fortfarande och det fungerar jättebra. Smidigt att bara kunna slänga fram maten lite snabbt vid behov.. ;) Är så himla glad att det funkar för det är ju mysigt också.

Han pratar på sitt sätt och ler med hela kroppen. Det har hänt ett fåtal gånger att han skrik-gråter. Annars är det mest knorrande och gnäll. Häromdagen låg han unde baby-gymet och tittade på skallrorna. Sen slog han i handen i en skallra och började gråta på riktigt. Jag tröstade honom och han blev tyst ganska fort. Sen kom han nog att tänka på det hemska igen och gråten tog fart igen. Haha. Man märker att han utveckals och att han tänker.

Men som sagt, för det allra mesta en glad och nöjd pojke.. (Jag vägrar att skriva att han är ett snällt barn, för det vore som att säga att skrikiga barn är elaka..)

Det är helt underbart att vara mamma. Mycket lättare än jag tänkt mig. Jag var så orolig att jag inte skulle förstå barnet och inte veta vad man ska göra. Men som alla sa till mig, när bebisen väl är ute så kan man mer än man tror. Det är verkligen instinkter. 

Jag ska ta tag i att skriva allt från början. Eller i alla fall det mesta. Börjar med förlossningsberättelsen..