+ En vecka
Var hos barnmorskan igår och fick en tid för bedömning på förlossningen nästa onsdag. Där ska de göra undersökningar på hur bebisen mår. Ser det bra ut får jag 2-3 dagar till på mig, sen blir jag igångsatt.
Jag trodde ärligt talat inte att det skulle vara så här hemskt att gå över tiden. Alla vänner-fans har väl sett hur Rachel blir galen av att gå över tiden. Och det finns ju folk som på riktigt gör massa konstiga saker för att sätta igång. (i v38 typ..)
Det som är hemskt är, förutom själva väntan på att nåt ska hända, att en igångsättning känns mer och mer som en verklighet. När man läser vänta-barn-böcker och tidningar så tänker man sig ju alltid att man själv ska få en sån där standradförlossning. När det står om igångsättning eller gå över tiden eller kejsarsnitt tänker man "jaja, det där ska inte jag göra så det behöver jag inte läsa.."
Men jag har bytt strategi nu. Jag ska sluta leta tecken och försöka avgöra HUR ont en förvärk gör. Eller ungefär hur många jag får om dagen. Eller om jag känner någonting. Jag ska försöka sluta tänka på nästa onsdag som en dålig dag.
Jag ska läsa min bok jag började på igår, få tankarna på annat håll.
Och istället för att tänka på HUR jag kommer få min bebis ska jag försöka tänka att innan nästa helg är slut så har jag helt säkert min bebis i famnen. Mitt i alla tankar på förlossningen glömmer man nästan bort varför jag ska göra det.
Kommer det igång av sig självt så är det bra. Blir det igångsättning så blir det. Funkar det inte så blir det kejsarsnitt. Och resultatet blir det samma. Bebisen. Och jag får inte se det som mitt fel om jag inte kan föda fram barnet som man ska.
Jag trodde ärligt talat inte att det skulle vara så här hemskt att gå över tiden. Alla vänner-fans har väl sett hur Rachel blir galen av att gå över tiden. Och det finns ju folk som på riktigt gör massa konstiga saker för att sätta igång. (i v38 typ..)
Det som är hemskt är, förutom själva väntan på att nåt ska hända, att en igångsättning känns mer och mer som en verklighet. När man läser vänta-barn-böcker och tidningar så tänker man sig ju alltid att man själv ska få en sån där standradförlossning. När det står om igångsättning eller gå över tiden eller kejsarsnitt tänker man "jaja, det där ska inte jag göra så det behöver jag inte läsa.."
Men jag har bytt strategi nu. Jag ska sluta leta tecken och försöka avgöra HUR ont en förvärk gör. Eller ungefär hur många jag får om dagen. Eller om jag känner någonting. Jag ska försöka sluta tänka på nästa onsdag som en dålig dag.
Jag ska läsa min bok jag började på igår, få tankarna på annat håll.
Och istället för att tänka på HUR jag kommer få min bebis ska jag försöka tänka att innan nästa helg är slut så har jag helt säkert min bebis i famnen. Mitt i alla tankar på förlossningen glömmer man nästan bort varför jag ska göra det.
Kommer det igång av sig självt så är det bra. Blir det igångsättning så blir det. Funkar det inte så blir det kejsarsnitt. Och resultatet blir det samma. Bebisen. Och jag får inte se det som mitt fel om jag inte kan föda fram barnet som man ska.
Kommentarer
Postat av: Kerstin
Det kommer gå bra. Det finns inget rätt sätt att föda, alla vägar bär till Rom. Man ska vara glad att det finns bra sjukvård och att man är i trygga händer. Människor har i alla tider dött under förlossningen, det är uppenbarligen något som inte ens evolutionen har kunnat råda över. Så det är absolut inget du kan påverka, och du får inte ens tänka tanken att det av något skäl skulle vara dig det är fel på! Det är dessutom ingen tävling eller prestige i att föda "normalt", eller att amma (som vissa verkligen har jätteproblem med och skäms för).
Trackback