Nej, den har inte kommit.

Bebisen lyser med sin frånvaro.
Har lite käningar då pch då, men inte tillräckligt. Trycker neråt och drar i alla håll och kanter. Förvärkar, mest på natten. Sen bara någon då och då på dagen. Sen illamående som påminner om illamåendet i början. Inte lika mycket kräkande som tur är, men ändå.

Sitter och tänker GE MIG MER ONT. Undrar om jag kan hålla fast vid de orden sen?

Och fast jag "bara" gått över 5 dagar så tänker jag; det kommer inte att gå. Jag kommer bli ingångsatt. Och inte ens det kommer ge mig värkar. Det kommer sluta i ett kejsarsnitt och jag kommer inte ha en aning om hur en värk känns. Det är såklart inget misslyckande att bli snittad, snarare en väldig tur att möjligheten finns när inget annat går, men jag vill helst inte det ändå.

Jag vill att det här ska sätta igång av sig självt.

Pappa gissar på att det blir på fredag. Min farbror skulle fyllt 60 år på fredag. Istället dog han i cancer 50 år gammal. Det vore speciellt om det blev på hans 60-årsdag. Så fram till fredag kan jag tänka mig att vänta. Men sen är det nog.

Har en tid hos barnmorskan imorgon. Det känns ju.. kul.


Kommentarer
Postat av: Pillan

Jag håller tummarna för att det går som du vill. Jag blev ju snittad men efter 14 timmars värkar, så jag fick i alla fall vara med om nästan hela "vanliga" förlossningsförloppet. Men skulle det bli ett snitt utan värkarbete innan så kan man ju i alla fall glädjas åt att målet blir detsamma - det man väntat på så länge! :-)



Vad mysigt ni verkar ha haft det i inlägget innan, och vilken karl du haft turen att möta. ;-) Kram!

Postat av: Stina

Tack så mycket. Det värmer att få en peppande kommentar. :)

2010-05-05 @ 17:50:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback