Tankar om ingenting

Igår när jag satt och var nere för vi inte hade några roliga planer för kvällen så ringde Samuel när han var på väge hem vid 13-tiden.
Han sa att han skulle laga hans mammas bil och att vi sen kunde åka med den till campingen de har husvagnen. Sen ta våran bil hem, som de har haft. Och så sa han:
"Fast då tänkte jag att vi kunde åka förbi kristinehamn först. Så du kan ta på dig lite fina kläder och göra dig iordning så mycket du känner för, så kan vi äta ute ikväll."

Och som jag levde upp. Det är nästan löjligt. Bara att få ta på sig fina kläder. Och att komma hemifrån. Vi åkte till The Pub, som vanligt. De hade bord och kunde snabbt fixa iordning lite fläskfilé åt oss. Skitgott. Och så mysigt att spontant göra något, bara vi två.

Efter maten åkte vi till campingen. Där satt vi och mös i husvagnen med tända ljus och fick fika och allt.

Sen åkte vi hem och jag hade fått så mycket energi av kvällen. Mätt och belåten och på strålande humör. Allt kändes så himla bra. Så där och då i bilen kände jag för första gången att; NU är jag redo. Det kommer att gå.

Och idag fortsatte Samuel att imponera. Gick upp tidigt och tog ut hästar och mockade. Sen ägnade han massa tid åt trädgården och rabatt-rensning. Jag vaknade senare än honom på ett strålande humör och bakade scones till frukosten.

Och inte nog med att han var flitig här hemma. Han hade dessutom lyckats få sin kompis lillebror att bränna en U2-skiva till mig. Bara för att jag nämnde igår att den vore idealisk på förlossningen. Så nu har jag den och kan packa ner den i väskan! :) 

Jag är tacksam varje dag för att jag har just dig, min underbara älskade Samuel.