Hur ska detta gå...
Det var Samuel som gav igår, men han åt typ ingenting och grimaserade och grät. Sen idag provade jag att ge, samma igen. Jag gav honom ur ett glas istället och då fick han i alla fall i sig lite. Kanske 30 ml. Sen provade jag med flaskan igen och han verkar ju kunna äta ur den, men viljan är en annan sak. Jag har ju dessutom ingen aning om hur mycket han vill/ska ha.
För att kunna ha en plan B så satt jag och slet och pumpade ur. Fick ur sammanlagt 70 ml på mer än en timme. Det är ju ingenting. Men jag får försöka igen under flera tillfällen under dagen.
Jag ska vara i Karlstad vid 18.30, så då kan jag amma en gång vid 17-tiden. Sen är jag hemma igen vid 00 kanske. Så det borde ju räcka om han försöker få i honom mat vid 20-21 nån gång. Och då kan han ju få gröt som han gillar och sen finns ersättning och om det behövs bröstmjölk.
Han har fått gröt några veckor, men en så det täcker en hel måltid. Samuel kan ju lura i lite banan också. Han borde ju inte svälta ihjäl. Men jag kommer sitta och oroa mig ändå hela kvällen. Jag har ju inte ens nån lust att gå, och det blir inte bättre av att man ska fundera på hur det står till här hemma. Jag ser en bild framför mig hur Jonathan är helt förstörd och gråter hejdlöst. Men jag får försöka tänka att det ska gå bra och att jag inte är så oersättlig som jag tror...
Det kommer gå prima! Jag såg ett program om barn, forskare i England, som upptäckte att många problem föräldrar har med sina barn försvinner när någon annan har dem. Barn som aldrig sover hela nätter hemma gör det hos sina mor- och farföräldrar. Jag tror, vilket iofs inte betyder något, att när Jonathan märker att du inte är i närheten, kommer maten Samuel ger att duga. Han är inte dum, och får han VÄLJA väljer han dig, men finns inte du som ett val kommer maten att framstå i bättre dager. Slappna av, är det problem så hör ju Samuel av sig. Och tänk på vad pappa brukar säga: INGEN är oersättlig, det är bara vi som vill tro det. Ha så roligt!
Haha. Ja jag vet ju att jag INTE är oersättlig. Men man vill ju tro det. Jag tror (och hoppas) också på att maten duger bättre när det inte finns något alternativ. Han fick bara gröt nu på em och han åt tills han var mätt plus drack vatten. Nu ligger han och kvittrar med sina leksaker. Det kommer nog gå bra.