Tankar om ingenting

Sitter på jobbet med rödgråtna ögon och alldeles för få timmars sömn i kroppen. Tänkte egentligen att jag skulle sjukskriva mig idag, men när morgonen kom åkte jag ändå. Mest för att jag sov hos mamma och pappa i natt och inte vill att de ska veta.

Såna här dagar är det svårt att se att man någonsin ska bli glad igen. Inte sådär tillfälligt glad som man är även i djupaste sorg, utan glad ända in i själen. Längst in.

Jag har funderat på om anledningen till att jag är så trött är att jag har så stora moln över mig. Att jag är så ledsen. Tom. Jag kan oftast sova, men jag är trött ändå. Vad jag än gör för förändring så försvinner inte tröttheten. När man har så mycket tunga beslut över sig i en tid där man är så ledsen och rädd så är det inte helt lätt. Men vad gör man åt saken? Mina ständiga rådgivare i livet har det just nu lika svårt och svårare än jag själv. Återigen tacksam för min andre hälft.

Det är så svårt att behöva gilla läget, när läget är så här.