Blodbad..
I morse råkade Jonathan skalla mig på näsan så jag började blöda näsblod. Inte så kul start på dagen. Jag hade dessutom sovit otroligt dåligt. Jonathan också för den delen, i och med att det var anledningen till min sömnbrist.
Sen rullade dagen på och vi skulle bada jag och Jonathan, Samuel jobbar till 20 idag. Då lyckades lilla hjärtat få tag på min rakhyvel som låg på badkarskanten. Han tog med fingrarna på själva bladdelen. Jag fick panik och tog försiktigt ifrån honom den. (Impulsen är ju att slita i från honom, men jag han hejda den). Jag såg inget sår. Andades ut och klandrade mig själv. Sen såg jag blod på badkaret och att fingertoppen var söndertrasad. Fick inre panik.
Upp ur badet, blodet rann. Försökte se hur det såg ut och konstaterade att det "inte var så farligt". Alltså, det var inte ambulansläge. Hittade två plåster. Försökte torka bort blod, men det ena plåstret blev förstört av blod. Fick dit det andra dåligt, så det ramlade av. Panik. Till saken hö att Jonathan hatar att klippa naglarna. Han får panik när man håller hans hand på det sättet, så utgångsläget var ju rätt trist.
Ringde svärmor och hon hade som tur var plåster. Insåg att jag skulle få på mig något så att jag inte öppnade naken när svärfar kom. Han kom på två röda, tur att ha dem som grannar. Vi lyckades fixa dit ett plåster. Och ett till ovanpå. Sen fick jag byta det när han åt välling för dem hade blodats ner. Blev lättad när jag såg att det slutat blöda och jag fick dit två nya plåster.
Hans första skada. När han sov sen satt jag och grät för jag kände mig som den sämsta mamman i världen. Jag har skakat av mig det mesta nu. Olyckor händer och det kommer bara bli mer och mer av den varan. Det vet man ju. Men man vill inte se blod på sitt barn. Det spelar ingen roll om han verkade oberörd. Det var hemskt för jag tänkte på vad som kunde hänt. Och framförallt; vilken sorts mamma är man egentligen om man låter rakhyveln ligga framme så ens barn skadar sig.Det blev ju värre av att jag var själv.
Nu laddar vi om för en bättre dag imorgon.
Usch va otäckt och va jobbigt att vara själv (och naken) i sådana situationer. Olyckor kommer som sagt fortsätta hända och man kan inte tänka på precis allt. Du är en supermamma ändå Stina!
Håller med Gerda, även om jag inte känner dig så är jag övertygad om att du inte är en dålig mamma. Och definitivt inte för att du råkade glömma rakhyveln! Fast det är lätt att klandra sig själv, känns som jag gjort det miljoner gånger och ofta vågar man inte ens berätta öppet om sakerna. (som andra säkert skulle tycka vara petitesser inser man i efterhand)
Lycka till med morgondagen!
Stackars er, vilken dag. Klandra inte dig själv för det går aldrig att veta vad de lyckas få tag på. Det kunde lika gärna varit något annat han skar sig på, ett papper eller så. Det händer olyckor och det är ingen som kan förutse allt! Du är en jättebra mamma och det tycker Jonathan också.