Tankar om ingenting

Hennes biologiska mamma hade jobbat som "piga" åt en familj i stockholm. Hon blev gravid med ett barn men det var okänt vem pappan var, det finns misstankar om att det var mannen i familjen hon jobbade åt. Det var ju en skandal att hon som ogift skulle få barn med en gift man. Barnet föddes och fick namnet Ulla. Mamman lämnade bort barnet till en Änglamakerska. Jag hade inte hört talas om dem förr, men det ger mig verkligen rysningar. http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84nglamakerska Hur kan man överge sitt barn? Hur kan man döda barn?

Ulla hade tur och Änglamakerskan kunde hitta en fosterfamilj åt henne, i stället för att låta henne dö. Fosterfamiljen bosatte sig här ute i trakten. Sen träffade hon Samuels morfar. Hon fick reda på att hon hade syskon, men jag vet inte så mycket mer om det. Det känns så overkligt att barn hade det så illa för "inte så länge sen". Det blir så greppbart när det är någons mormor som varit med om det.

Det är så mycket med oönskade barn förr som är jobbigt att ta in. Hur kvinnan skulle skämmas. Så många som dött under olagliga (och ovetenskapliga) aborter. Barnhemsbarn. Präster som säger att de syndat och hotar med helvetet. Fosterhemsbarn som misshandlades.

Det värsta av allt är att allt det finns kvar idag med. I andra delar av världen och även i Sverige. Religiösa skitidioter som vill förbjuda kondom. Och abort är inte att tala om. För att man ska skydda livet, för livet är heligt. Men vilket liv blir det för ett oönskat barn?

Om det är något som verkligen påverkat mig sen jag blev mamma, så är det blicken från ett nyfött barn. Jag grinar bara jag tänker på vilken känslostorm som kom över mig när Jonathan första gången såg mig i ögonen på BB. Man ser vilken hjälplös varelse man håller i och hur mycket denne är beroende av att man ska ta hand om den. Man måste nog varit med om det själv för att förstå. Från första stund är man beredd att försvara barnet med näbbar och klor. Jag har svårt att hitta ord, men på nåt sätt så ser man att en bebis är genomgod och inte kan försvara sig. Man ser i ögonen " Ta hand om mig. Snälla." Kerstin sa att nyfödda har förhållandevis stora ögon och söker ögonkontakt just för att söka denna empati.

När jag då tänker på de oskyldiga nyfödda barn som tittar upp med stora ögon för att vädja om empati och omvårdnad och inte får det så blir jag helt förstörd. Hur kan man göra ett barn illa?