Tankar om ingenting

Jag borde ha sett fram emot den här dagen. Sista dagen innan semester. Och så ska vi till saxin kl 14. Vilket innebär att jag kommer sluta tidigare och äta lunch med Jonathan och Samuel innan lillskrutten ska bli fotad. Jättemysigt och skönt. Och veta att man får vara hemma och ta det lugnt ett tag.

Men. Det överskuggas "en aning" av att pappa ska till onkologen i Örebro och få reda på allt. Vi vet ju inte riktigt vad detta allt är. Hur mycket tumörer som finns. Var de finns. Han har ju cancer spritt i hela magen med utgångpunkt från bukhålan bakom urinblåsan. En(?) tumör trycker på ryggraden där någonstans. Och sen vet vi om att han har en till tumör vid bröstbenet och att den ska de stråla. (Jo det är klart att det hade spridit sig till skelettet också den förbannade jävla skiten)Men mer vet vi inte. 

Jag vill inte veta mer. Jag vill gömma mig och stänga av telefonen. Jag ska stänga av tel fram till efter Saxin. Vill inte sitta där och grina. 

Jag tror att mitt sätt att hantera den här dagen kommer bli att räkna alla som klagar på regnet. Om hur mycket regnet kommer förstöra deras helg. Om hur folk hatar regn. Sen ska jag sätta det i proportion till det jag hatar och hur det kommer påverka min helg. Jag kommer med andra ord vara grinig på 35 % av mina vänner på facebook och säkert 75 % av alla i fikarummet för att de har förmånen att få hata något så obetydligt.